Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1856, sida 1

nc. talade om branden. herättade, att den var anden andre. Det var qvarteret Lefort som brann och fyllde synkretsen med eld och rök. Detta var början till den kedja al mordbrandsanlåggningar, som oafbrutet fortforo i fem månader — men vi återkomma längre fram fill detta ämne. Slutligen kom W. IIan var vid ett ypperligt Iynlagd och tillfogade: — Det är ju å la Pugatsechett ... Ni skall få se, att icke heller vi slippa helskinnade undan; vi blifva nog halstrade den ene efter — Ianan vi blifva halstrade. svarade jag, — fruktar jag, stt vi få blacken om benen. Ni tyckes icke veta, alt N. i natt blifvit arresterad. — Nej, hvad säger ni? — Det är just med anledning häraf, jag kommit hit. Något måste göras. Kör tillbaka till fursten, att ni fir veta, huru saken sorh iller sig, och utverka tillständ för mig att besöka honom! Då jag cj fick nigot svar, såg jag upp. Det var xe samma menniska, med hvilken jag uyss talat; re tycktes det vara en äldre broder till honom. Hans ansigte var så förvridet, att jag knappt igenkände honom, och han suckade på det ömkliga: — ilvad fattas er? frågade jag. — Men har jag då icke sagt er långt förut, hvartill allt detta skulle föra? ... Ja, ja, det kunde man veta förut ... och jag, som så oskyldig som ett nyfödt barn, kommer förmodligen med i olyckan. Sidant är icke att leka med; jag vet hvad kasematterna hafva att betyda. e — Vill ni köra tiil fursten eller icke? — Men betänk dock hvartill det skall föra! Mitt vänskapliga räd är, att ni förbåller er alldeles stilla och icke nämner N:s namn; annars är allt förlaradt. Ni vet icke huru farligt det är att hafva med sådana