Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1856, sida 1

En rysk fyktiage menmoiker celler Statsföngeiset och Sibericn. Af Alexander Hertzen. (Forts, fr. föreg. N:r.) Det var en präktig villa. Det rum hvaruti jag inväntade honom var stort, högt och med utgång åt trädgården. Enär dagen var varm, stod dörren öppen, blomsterdoftet inträngde obehindradt i rummet, barnen skrat ad och sprungo omkring på den gröna planen, Vus glada rum, sol och skugga efter behag, blommer och sammetslena gräsmattor och ... fängelset! Och, der är mörkt, trängt och qvärvande . .. Jag stod försänkt i föga glädjerika betraktelser, di betjenten visar sig och ropar, att himmelen s:o l i låga. Jag gick ut och studsade tillbaka för den syn, som mötte mina ögon. Eit helt qvarter af stalen brann såsom om alla husen blifvit på en gång antända, och elden grep med otrolig hastighet omkring sig. Jag blef stående på terrassen, ty äsynen af för8lörelsen och det från sina bojor frigjorda vilda elome itet harmonierade med min själsstämning för tilljället. Tjenaren stirra ie på elden med ett slags faberaktigt välbefinnande och sade sakta för sig sjelt: — Griper hättiet kring sig . . . och det stora hutet der till höger fir nog också sin del. Elden har onekligen något revolutionärt hos sig. Dot ver detta tjenaren instinktmässigt kände.