Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1856, sida 1

skalt sina åhörare föreställa, sakramentarne efter Kristi instiktelse rätteligen utdela, iliteligen dri barnaläran. hålla folket till bön och kristliga leksverk, såsom almosor till de fattige, de sjul skötsel, de bedröfvades tröst, och de dödas besgrafning; och i aut sådant föregd dem med goda erempe och ett arararheligt lefnerne. m. m. Bland de stadganden, som deretter följa vilja vi här blott erinra, hurusom det åligger biskopen att årligen visitera församlingarne stiftet. så många som måjeligit är, och at dervid ransaka så väl församlingens tillstånd som presterskapets förhåliande m. m. Vi betvifla icke, att vid det nu hållna bi Sskopsvalet i Lunds stift kyrkolagens föreskrift: ter i yttre måtto, angående sammankallande hos prostarne, uppträdandet i kyrkorna, hållandet af böner och föreställningar, äfvensom edens afläggande, blifvit samvetsgrant iakttagna. Men hafva de personer, till hvilkas höga kall det bland annat hörer, att unde visa andra om edens vigt och betydelse, vid dennas afläggande visat sig sjelfve vara genomträngde af ett sådant medvetande? IIafva de på ed och samvete endast valt sådana män, som de Sjeliva tycka vara för Guds kyrka och stiftet de nyttigaste, i lära och lefverne skirkligaste, de der hafva ett godt rykte? Hafva de verkligen, enligt sin ed, afgifvit sina röster utan annat afseende än Guds ära, församlingens och läroverkens gagn, och endast föreslagit sådane män, som efter deras både förstånd och samvets . . .. . till det lediga biskopsembetet skickligast äro. Det är en grannlaga sak, att döma öfvor andras samvete, och vi tilln åta oss icke en rätt, som endast tillkommer en högre domare. Men hvad äfvon menniskor kunna 80 och bedöma, är den yttre handlingen; och hvad flora sammanstämmande underrättelser från Lunds stift i detta afseendo omförmala, bekräftar icke allenast hvad redan på valdagen (den 16 dennes) blifvit i Aftonbladet efter en fullt tro. värdig källa omtaladt, utan gifver äfven åt skilliga upplysande tillägg, som ytterligare bestyrka, att den der skedda uppfattningen a förhållandet varit riktig. Vi anföra deraf föl. Jande: Vid den storartade sexa, som den bekante riksdagsprosten Berlin omkring en månad före valet höll i Malmö, och till hvilken ett stor antal prester från olika delar af stiftet blifvi bjndne och äfven från aflägsnare trakter in funno sig, omtalades öppet och högljudt, at en hög person, som står tronen nära, önskade att presterskapet måtte skänka sina röster å biskopen i Karlstad, såsom för nämnde persor den angenämaste. Det vore intet tvifvel hette det, att ju Agardh blefve af konunger I nämnd, om han blott finge ett rum, och i syn nerhet ett högre rum, på förslagets och mar skulle på detta sätt säkrast undgå den för arglige Thomander såsom biskop, om man ock så icke kunde hoppas att utestänga honon från förslaget. Enahanda språk, ehuru icke alldeles så hög ljudt, fördes vid en större middag, som unge fär samtidigt eller kort derefter gass af er landshöfding, hvilken för närvarande uppehål ler sig i hufvudstaden, såsom det påstås, hit kallad af konungen i ändamål att emottag: kallelse till ett ännu högre förtroendeembete Ätven vid detta tillfälle voro flera af stiftet prester tillstädes säsom bjudne. Vi känna icke, huruvida det språk, som vic dessa och andra skånska gästabud varit me eller mindre öppet fördt, inneburit någon san ning, d. v. s. huruvida det verkligen varit för anledt genom yttranden från det håll, son dervid åberopats. Det vore i alla fall, äfver i denna händelse, ett sorgligt bevis på et — TE Sr MENT