Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1856, sida 2

Pe vv VILVvI, 0UI dlUV ngaullud all UUUILILYG VIL dylik fabrikation. För öfrigt böra personer med sakkännedom kunna utröna huruvida samma artiklar, vare sig Rhum, Cognac eller Genever, äro förfalskade eller icke. En sådan undersökning af sakkunnige och opartiske män, på ett sätt, att den icke vållar onödigt och obehörigt uppskof i varans tullbehandling, är just hvad importörerne sjelfva i första rummet önska, till förebyggande af sådane beskyllningar, som de, för hvilka de här blifvit utsatte. Med upphäfvande af ofvannämnde lika falska som kränkande förutsättning, förfalla petitionärernes alla skäl af sig sjelfva till intet, ty hvad de dessutom tala om det allmänna statsintresset, såsom att staten skulle förlora i inkomster m. m., så visar sig deras tal härutinnan haltlöst, när man besinnar att om, såsom de förespeglat, flera millioner kannor skulle inkomma af de utländska spritdryckerne, så skulle ock staten erhålla i tull lika många millioner riksdaler riksmynt, enär tullen på ifrågavarande varor uppgår till nära en rdr r. m. Djerfvast är dock petitionärernes tal, då de yttra, att landtmän och industriidkare, som förlitat sig uppå helgden af rikets ständers beslut och E. K. M. nåd. författningar, hvilka utgöra lagstiftning i detta ämne, skulle utsättas för de förluster, som blefvo oundviklige genom bränvinsprisernas alltför hastiga fall, derest icke en ändring i den gällande tull-lagstiftningen komme till stånd, hvarigenom ett sådant prisfall blefve förebygdt, hvilket med andra ord betyder: derest icke en lagförändring in casu komme dem till hjelp i uppehållande af priser, på hvilka deras spekulationer äro grundade. S. A. K. E. K. M. har i sin vishet icke kunnat förbise det haltlösa och egennyttiga i dessa de ifrågavarande petitionärernes bemödanden: E. K. M. har icke kunnat förbise de förluster, för hvilka ett ganska stort antal rättskaffens industriidkare, hvilka med klok beräkning uppgjort sina handelstransaktioner, i tillit till gällande författningar, skulle genom en ögonblicklig ändring eller modification af samma författningar, utsättas; E. K. M. har slutligen icke kunnat förbise hvilket oangenämtintryck det skulle göra i utlandet, om de redan inledde lofliga affärerne blefve inhiberade och redan reqvirerade varor återsända. Det är i full förtröstan till E. K. M:s vishet och nåd. omtanka om sina undersåtares välfärd, hvilken icke kan skiljas från helighållandet af den enskildes rätt, vi underdånigst anhålla, att E. K. M. täcktes i nåder med ogillande tillbakavisa den underdåniga ansökning, till hvars bemötande inför E. K. M:s thron vi ansett oss, dels af sjelfförsvar, dels af allmän rättskänsla manade. Göteborg den 3 Maj 1856.; — I Handelstidningens följetongsafdelning hafva vi i dag börjat intaga öfversättningen af ett arbete, som våra läsare utan tvifvel skola följa med samma intresse, hvarmed det öfver allt af den läsande europeiska allmänheten blifvit emottaget. Skildringarne i detsamma tillhöra ej dikten, utan äro hemtade ur verkligheten, men från ett område inom denna, öfver hvilket mystiska skuggor ännu bvila. Scenen är nämligen Ryssland, och förf. har här beredt allmänheten ett i det hela temligen sällsynt tillfälle att kasta en förtrolig blick in i hans fosterlands inre, mera dolda lif. Vi kunna ej gifva detta arbete en bättre rekommendation, än då vi anföra följande omdöme, som öfver detsamma fallts af en bland Europas ryktbaraste och mest I värderade tidskrifter, Revue des deux Mondes, som dock i politiskt hänseende står på helt annan ståndpunkt än författaren: rDen bok, som hr IIertzen nyligen (1855) utgifvit i London, förtjenar på en gäng en utmärkt plats i den nuvarande ryska litteraturen och bland de skriftliga vittnesbörd, som Hertzens landsmän så ytterst sällan aflägga rörande sitt fosterlands förhällanden. Fört. berättar med stor enkelhet och moderation — egenskaper hvilka annars ej äro vanliga hos hans politiska trosförvandter — om de år, han tillbragt i Rysslands fängelser och de siberiska gränsprovinser, dit ryska regeringen förvisar vissa klasser af politiska förbrytare. Ehuru han emellertid talar utan vrede om de lidanden, han undergått, får man dock ej af honom vänta den kristliga resignation, som utbreder ett så eget behag öfver ett annat och mer rörande offer för sin demokratiska entusiasm, nämligen Silvio Pellico. Alexander Hertzen har lidit mycket gemensamt med denne. Men ehuru han har kraft att iakttaga en opartisk hållning, medan han genomgår sina bittra minnen, afsvärjer han dock å andra sidan hvarken den ungdomlige Ilegelianens lärosatser eller den radikale skriftställarens öfvertygelse. — Det är cj en besegrad och derigenom i sin örvertygelse vacklande sammansvuren, hvars bekännelser vi skola höra, det är en författare, hvars revolutionära häftighet gifvit vika för en större moderation, utan att han derför afsvurit någon af sina meningar; och när Hertzen förmår tillochmed att väcka deras intresse, II hvilka, likasom vi, äro långt ifrån att dela hans politiska meningar, ligger väl orsaken dertill i känslan deraf, att sjelfva Ryssland skulle hafva största förAl tant A aftara än nu är fallet nsträfra ssaano