Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1856, sida 2

att den, som blott besöker det, känner sig deraf illamäående. Utom detta logis begagna sjömän 2 krogar och ett ölförsäljningsställe till bostäder, hvarest de utsättas för frestelser af värsta sort, medan de antigen slarfva bort sina penningar eller låta narra dem ifrån sig. Försedd med sådana fakta, kunde kapten Hall naturligtvis hafva väntat, att han vid ankomsten till Falmouth blott behöft föreslå sitt nya slags sjömanshem, för att blifva understödd med allmänt bifall; men vi skola se, huru olikt de grundade förhoppningarne om hans mottagande utföllo. Kaptenen ställde sig vid ankomsten i förbindelse med åtskilliga personer, som hade befattning med sjöfarten, hvilka dock till stor del afrådde honom och försäkrade att intet sjömanshem behöfdes. Det skulle hafva afskräckt de fleste att möta ett sådant hinder, isynnerhet från det håll, der bekantskapen med sjömansyrket borde hafva gifvit både upplysning om hvad som felades och håg att gifva sanna meddelanden. Men kapten Hall fortfor ändå, och ehuru motad der han väntat bästa stödet, vände han sig genast till de mest ansedde husegarne och indytelserika innevånarne i staden, besökte dem personligen, och mottog äfven af en del bland dessa föga uppmuntran. Han fann okunnighet, förenad med starka fördomar att besegra. De förmögnare ville blott förstå att ett sjömanshem var alldeles obehöfligt, då man antog, att de fleste sjömän der bodde hos sina anhöriga, och de få främlingar, som ditkommo, hade rum nog i de förut befintliga herbergena, samt att de sjuke och skeppsbrutne hade vård nog både andligen och lekamligen; att få främmande skepp lågo der i hamnen, utom då de väntade på ordros, samt att ett sjömanshem blott skulle befordra att draga besättningarne från fartygen. Mötande sådana inkast, fann sig kapten Hall tvungen att kalla sina vänner till ett sammanträde vid tullkammaren den 1 Sept., då en komitå bildades, vslde amiral Sullivan till ordförande och vidtog anstalter att på försök öppna ett sjömanshem. Derefter började saken gå framåt. De kraftigaste mått och steg vidtogos, en vidsträckt brefvexling öppnades med ortens auktoriteter, för att anhälla om deras understöd och biträde, hvarjemte närliggande kuststäder blefvo inneslutne i föreningen. Sälunda tilltogo underskrifterna och sammanskotten, så att kassan i början af Oktober uppgick till 126 samt ökades snart med 200 genom landtadelns tillskott. Dernäst vädjades till fruntimren, till hvilka tryckta kort utdelades, för att bedja dem hos sina vänner samla understöd, om än aldrig så små. Detta förslag svarade efter förväntan serdeles väl mot afsigten och utvidgade tillgångarne till 400 i början af år 1852. Då hyrdes på 3 till 7 år ett passande och väl beläget hus nära hamnen mot 35 XY sterling om året. Styresmän utsågos, inredningen fullbordades till sofkamrar, sjuksal, klädkamrar, rökrum, bad och allt, som ansågs erforderligt för att herbergera 20 man. Stadgar och föreskrifter utarbetades och inrättningen öppnades till begagnande den 17 Maj samma är. På första dagen tilldrog sig en anmärkningsvärd omständighet, som isynnerhet utvisade nyttan af detta hem; ett fartyg från Stettin fattade nemligen eld och sänktes i hamnen, då 10 man af dess hesättning genast mottogos till herbergerande. Vid denna tid hade äfven den samling böcker, som enskilda personer efterhand skänkt till ett sjömans-bibliothek, jemte de från bibelsällskaperna lemnade bidrag växt till omkring 200 band, och drottningen lemnade äfven 50 X till grundkapitalets förstärkande. Emellertid befanns sjuksalen snart erfordra utvidgande, derigenom att de många handelsfartyg från andra länder, som anlöpt Falmouths hamn att hemta ordres, och sådana hemkommande skepp, hvilka under resan fått någon man skadad utan att ombord ega tillgång till läkarehjelp, dagligen sände sjukt manskap till sjömanshemmet. Till dessas mottagande inreddes derföre ett stort rum, väl beläget i trädgården, så att 16 till 18 man der kunde skötas. Vid början af hösten hade antalet af gäster tilltagit så hastigt, att 20 sängar genast måste beställas, och för en vecka måste 10 sängar dock hyras. Inom de sista 6 månaderna sagde år, hade bostad, mat och sjukvård blifvit lemnade åt 600 sjömän, nemligen 400 Engelsmän, 24 Svenskar, 83 Tyskar och 16 dessutom från Preussiska hamnar, 6 sjömän från Jersey, 8 Holländare och 9 Ryssar, bland hvilka fjerdedelen erhållit hjelp af läkare. Sålunda utvisade redan första året följande facta: 1:o Behofvet af ett sjömanshem vid hvarje betydligare hamn. 2:o Huru svårigheter och hinder öfvervinnas genom ihärdighet 3:o Att ihärdighet i en god sak, äfven under de mest nedslående omständigheter, slutligen krönes med så mycket större framgång. Ofvan anförda exempel vitsorda dessa satser så tydligt, att intet vidare torde behöfva derom tilläggas. Den här afgifna berättelse om inrättningar, tillkomne för sjöfolkets omvårdnad och välfärd i utlandet, torde gifva hvarje sann vän af bemanningen på våra handelsfartyg en åtrå att äfven i vårt Jand se dylika företag allmänt böriade; ty vi torde kunna med någon förhoppning emotse, att om en klok början i detta syfte sker, skall framgången omsider icke kunna vara tvilvelaktig. Men det torde ytterligare böra betänkas, att om den nödiga omtankan för sjöfolkets vård icke snart gör sig gällande, skall Sverges bästa manskap alltmera dragas till de kuster, der de kunna emotse icke blott bättre förtjenst under sin arbetstid, än hvad det fattiga men kära fosterlandet hittills bjudit, utan äfven finna den trefnad och omvårdnad i främmande hamnar, som skall försona sjömannen med en frivillig landsflykt frär hemlandet, hvarest oftast motsatsen bragt honom til det yttersta. AA — 2 OM MAY