Utrikes Nyheter. De utländska tidningarne fylla sina spalter med de till fredskongressen hörande dokumenter. I morgon skola vi, efter LIndep. belge, meddela en kort resum af kongressprotokollerna, hvilka inalles äro 24 till antalet. I det fredstraktaten bifogade bihanget, som innehåller den emellan England och Frankrike å ena och Ryssland å andra sidan afslutade öfverenskommelsen beträffande Ålandsöarne, förklarar zaren uttryckligen, att nämnde öar icke skola befästas och att å dem några militäriska eller maritima etablissementer hvarken skola underhållas eller grundas. Den i gårdagens telegrafdepesch meddelade officiella förklaringen af Palmerston får väl alltså ej anses afse meranämnde öar. Öarne i Donaus mynning skola, enligt en af lord Palmerston d. 1 dennes i underhuset afgifven förklaring återställas till Turkiet. Hr Talleyrand, franskt sändebud i Baden, kommer, enligt officielt tillkännagifvande i Monitören, att representera Frankrike i kommissionen för Donaufurstendömena. Förste legationssekreteraren vid franska ambassaden i Wien, vicomte de Serre, blir i Talleyrands ställe, fransk minister vid hofvet i Carlsruhe. Det bekräftar sig att hospodaren i Wallachiet, furst Stirbey blifvit afsatt. Den till Portens kommissarie i furstendömena utniimnde Safet Efiendi är öfverbringare af den kejscrliga firman, som afsätter Stirbey och i hans ställe utnämner storbanen Konstantin Ghika, hittillsvarande president vid högsta domstolen, till hospodar. Denne Konstantin Ghika är icke att förvexla med f. d. hospodaren i Moldau, Gregor Ghika, hvilken, såsom bekant är, frivilligt tagit afsked. Till provisorisk guvernör i Moldau är utnämnd storlogotheten Balche. Den officiella tidningen i Parma förklarar nu äfven för ogrundad den underrättelsen att österrikiska trupperna blifvit förstärkta och ministeren derstädes entledigad. Det vill synas som om de öfriga stormakternas hållning hejdat Österrikarne på halfva vägen i utförandet af deras planer. Såsom blifvande rysk gesandt i Paris betecknas furst Dolgorucki. Af ett cirkulär från ryska inrikesministern Lanskoi till guvernörerna i provinserna synes som om vederbörande befarade oroligheter ibland de lifegne, hvilka måhända invaggats i förhoppningar om frigörelse från sitt slafveri, förhoppningar, som några hland de af regeringen under kriget till patriotismens eller rättare fanatismens väckelse vidtagna åtgärder voro egnade att framkalla. Det anbefalles i detta cirkulär att hos de lifegne inskärpa lydnad för deras herrar och hota de olydige och genstörige med kejsarens vrede och det strängaste straff. — —— ——