Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1856, sida 1

En rysk flyktings memoirer eller Statsfängelset och Siberien. Af Alexander Hertzen. I Förutsäyelsen. — N:s häbtning. — Eldsvådan. — Den ryske liberale. — M F. Orloff. — Kyrkoyården. En morgon på våren år 1834 besökte jag Vadim. Hvarken han eller hans syskon voro hemma, Jag gick derföre upp i det lilla rummet och satte mig att skrifva. Då gick dörren sakta upp, och ett äldre fruntimmer inträdde i rummet. Det var Wadims moder. Med knappt hörbara steg, svag och matt, vacklade hon fram till en stol och sade: — Låt icke störa er! jag kom blott för att se, om icke Wadim var hemkommen. Barnen äro ute, för att hemta frisk luft, och derinne är så tomt och öde, att jag kände mig ängslig till mods. Jag bli sittande här ett ögonblick, men skall icke störa er. Hennes ansigte var tankfullt och uttryckte tydligare än vanligt det förflutnas sorger, fruktan för framtiden och det misstroende till lifvet, som nästan alltid ledsagar stora olyckor och pröfningar. Hon började berätta om Siberien. — Många voro de lidanden som föllo på min lott, sade hon, skakade på hufvudet och tillade — Och hvad kommer jag vidare att upplefva? Jodt blir det icke, det säger mig en inre känsla. ; Det föll mig tungt på sinnet, då jag erinrade mig buru många gånger jag bade sett den gamla qvin