Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1856, sida 2

— ———————7757552— Erinrar du dig sagan om IIerakles, fruktansvärde motståndare, som, hvarje gång han besegrad fälldes till jorden, hemtade ny styrka ur denna sin moders barm och med förnyad stridslust spände bälte med lejontämjaren? Odla säd på dina åkrar, fisk i dina dammar, blommor i din trädgård. IIvarje morgon skall då bringa dig nya fröjder; du skall steg för steg följa utvecklingen af dina blommande förhoppningar och slutligen inberga skörden af dina ansträngningar. Och, framför allt, skapa lyckliga menniskor omkring dig, odla de dinas sinnen och sök att så ett gudomligt utsäde i deras hjertan! Icke alla korn skola salla på häll berget: ett eller annat skall spira upp och bära frukt och gifva nya frön för kommande tider. IIvarför klaga, om man cj med ens kan omskapa vorlden? Hvad är den enskilta menniskans lifslängd mot mensklighetens oändliga framtid? Verka, medan du lefver och dö med det hopp, att Guds rike i tilernas fullbordan skall nedstiga till jorden! De båda vännerna hade under samtalet gått mot ortens lilla kyrkogård och stodo nu vid gamle Brants graf. — Adolf, fortfor Göran, — den bästa läkedom för en nedstämd själ är dock tanken, att jordlifvet blott är en försal till evigheten. Lifvet härnere med dess små bekymmer är ju snart förbi . . . den korta dagen lider till ända, och sedan . . sedan Mild är natten, lugn är natten. Iljertats natt i grafven, Som ett månljus öfver land och vatten, Som en värfläkt öfver hafven. Ingen sorgens hand Trycker sinnet ner, Endast friden ler fver grafvens land, Till dess evighetens morgon tänder Purpurljus kring nattens länder. 8