Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1856, sida 2

ej, dock måste erkännas hafva mycket studerat och tänkt uti dessa ämnen, uppfylla vi villigt hans önskan om uppsatsens intagande i Hand.-Tidn. Den lyder sålunda: Till Red. af Aftonbladet. Förfäktaren af en stor Aktiv Handelsbank i Stockholm, hr Krigsfiskalen Bennich har nu fått svar af sin vedersakare. Denne sednare. hr Dahlman, hvilken säges vara en lika ifrig förfäktare för ett annat Bankbolag, väl underkastande sig solidarisk ansvarighet, men vacklande mellan att utgifva egna sedlar och att bli en filialbank åt Riksens Ständer, har nu äfven haft tillfälle att i tre långa artiklar utlåta sig. Männe det nu kunde tillåtas undertecknad att med blott en enda begagna Aftonbladets medgitvande åt insändare af svar? Den skall icke upptaga stort utrymme, helst jag icke ämnar att inlåta mig i den invecklade tvisten dessa herrar emellan om frågan: huruvida utan hinder af nu gällande författningar Kongl. Maj:t kan, om han så finner för godt, meddela octroj åt en Aktiebank utan egen sedelutgifning, som undandrager sig solidarisk ansvarighet. Allt hvad jag vill säga derom, är att Kongl. Maj:t synes mig kunna göra just som han för godt finner. Askar man förklaring öfver ett så kortvilligt omdömo rörande en så starkt omtvistad sak, så blir den, att lagstiftningsförsöken alltsedan 1835 lemnat frågor om stiftelse af Banker i ett så förvirradt skick, saknande all princip, allt sammanhang och konseqvens att det är bäst anse dem såsom non avenuad. Om det förundrar en och annan bland allmänheten att nu få skåda sökande af privilegier uppträda såsom tvistande parter, med synbar afsigt att liksom processa sig till sådant, på samma sätt som då man tror sig äga ett rättsanspråk beroende på tolkning af gifven stadgad lag, så förvånar det likväl icke mig. Det är just hvad jag väntade skulle bli följden at Ständernas vackling mellan att stifta en verklig lag, enligt 87 Reg.-form., och att, i sjelfva förslaget dertill tillintetgöra sina egna lagbestämmelser genom att erbjuda åt Kongl. Maj:t octroyrätten. Då stiftelsefrågor sålunda med ens blifvit tillbakakastade in ibland ekonomiska ärender, der Kongl. Maj:ts pröfningsrätt är absolut, så var det klart att de i stället för juridisk pröfning, eller enkel tillämpning af lag skulle, likt andra ansökningsmål, få, enligt routinen, dela ödet att genomlöpa högsta Domstolen och alla andra möjliga embetsverk. Hvilket ypperligt tillfälle satt åstadkomma konflikter! att få utlåtanden, protester, rekriminationer och tidsödande öfverläggningar, voteringar och kritiska anmärkningar? Allt detta hade undvikits genom en tydlig, principrigtig och allmännyttig lag. Man har nu i stället kommit ända till den löjlighet att få höra enskilda mäns utsagor, utskottsoch kommittöbetänkanden, som aldrig fått någon kraft genom påföljande beslut åberopas under den vidtutseende processen. I afseende på dylika autoriteter skulle jag vilja tillägga, att med all aktning för den numera aflidne Baron Skogmans kunskaper, — eller som hr Bennich uttrycker sig — bankkännedom, torde hans grundsatser svårligen kunna åberopas såsom tillförlitliga. Åtminstone har jag svårt att glömma det han, kontrasignant till den ryktbara Kongl. propositionen om sSjuttiotvåan, straxt efter dess fall var färdig att framlägga en annan, för att vinna samma ändamål genom civillagstiftning; att det var han som genomdref Realisationen förnekas icke, men det var också han, som först framlade ett i sanning monstruöst lagförslag till privatbanker; det var vidare han, som sedan det blifvit stadgadt, såsom princip vid realisationen att den metalliska kassan alltid skulle motsvara minst ?:tedelar af sedelstocken, likväl sedermera öfvergått till den att tillstyrka tjugo millioners ytterligare sedelutgifning utöfver den metalliska kassan. Hade han lefvat, så ser jag icke någon omöjlighet att ju icke en större summa kunnat bli lika godtyckligt stadgad. Det var jemväl han, dåvarande Statssekreteraren, som kontrasignerade privilegium för Östgötha-Bankens första octroy att få, utan solidarisk ansvarighet, utgifva egna sedlar. På den tiden hade vi likväl föreskrifterne uti 15 kap. Handelsbanken och 1824 års Kongl. förordning oförryckte af 1848 års Aktie-bolags lag. — Så mycket för hr Skogmans principenlighet och auktoritet. Hvad de öfrige herrarnes beträffar, hvilkas) omdömen blifvit framhafde såsom bevis, må det endast vara mig tillåtet att säga, att jag aldrig kan erkänna den för upplyst fosterlandsvän, som vill ytterligare utbreda genom filialkontor ett längesedan dömdt och skadligt befunnet systemaf lånerörelse med kreditsedlar, utgifne af Riksbanken. Detta system är och förblifver i evighet en anomali emot privatbanker, hvad form de sednare än måtte antaga. Det förra är ett slags monopol för Riksens Ständer, de sednare smärre monopoler ställde i täflan dervid, förr eller sednare förstörande all ordning i myntförhållanderna. — Men jag torde icke få här vidare inleda frågan om reform i vårt Statsbanksväsende, då Aftonbladet icke ens med ett ord velat omnämna den afhandling i ämnet jag för snart tvenne år sedan af trycket utgifvit och enligt hvilken jag står förpligtad att väcka motion derom vid nästa riksdag, om jag lefver. Jag återgår till den nu förevarande frågan med att upprepa, det jag väl anser Kongl. Maj:t kunna bevilja eller afslå — utan allt hänseende till hvad jag kallat processen — ej allenast ansökningen om aktiebank, utan äfven den om solidarisk, men att jag hoppas att afslag följer på båda två, helst jag förmodar frågorna i främsta rummet böra betraktas ur synpunkten om nytta och nödighet ej allena för Stockholms stad och dess handel utan för hela riket. Det lärer icke kunna förnekas att tillgången på kreditsedlar är ganska tillräcklig äfvensom att derpå snart kan blifva uppsjö, då efter all anledning alla priser torde komma att falla efter fredsslutet. Hvarföre då skynda att uppsätta nya stora banker i hufvudstaden kort före en riksdag, då fråga ovilkorligen måste förekomma om igen hvad som bör definitivt anses för rätt och gagneligt? Jag är kanske den förste som satt i fråga bildandet af en stor privatassociation i Stockholm för att vara centralagent för ett ordentligt system af fria privatbanker i landsorterne under lag; men jag trodde att det var egentligen desse sednare som i förening med Stockholms kapitalister borde bli stiftare af en sådan inrättning, då Riksens Ständer en gång förr eller sednare upphörde med att vara näringsidkare. Nu åter synes man önska förekomma all ordnad principenlighet för framtiden genom sådane prajudikater dem man kunde lyckas aflocka a SE a FS