Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1856, sida 1

mystiska och märkvärdiga tafla. för att tillfredsställa sonens smak för granna och bjerta färgor. De sågo vidare en gammal kärring draga bort med en stor bibel under armen. Det var korporalens familjebibel, den han ärft af sin far, och på hvars perm hela familjens slägttafla, dess födelseoch dödsdagar, var antecknad ... det var den bok, ur hvilken den gamle mannen hemtat näring åt sin tro på Gud och menniskoslägtets frälsare, hemtat ljus lifvets mörka stunder och styrka, då han kände sig digna under ödets slag. — En torpare bortledde såsom lättfånget byte korporalens enda ko, Ingrids älskling, den hon så omsorgsfullt skött och fodrat. En gammal bonde och hans hustru stodo i djeknarnes grannskap, inbegripne i ett lifligt samtal rörande korporal Brants helgedagsrock, den bonden inropat och den gumman menade skulle passa bra, sedan den röda kragen och de blanka uniformsknapparne blifvit borttagne. Nu slog auktionsklubban mot bordet, och Moraklockan, som salänge mätt den stilla förflytande tiden i den lilla boningen, anammades nu äfven af rofgiriga händer och bortfördes i triumf. Vi vilja ej spilla några ord på till det bedröfliga uppträde, till hvilket de båda djeknarne med tunga hjertan här blefvo vittnen. Det är klart, att patron Brackander har vit tinger eller rättare hela handen med i spelet. icke heller vilja vi uppehålla oss vid de medel, genom hvilka patronen lyckades att på detta sätt få sin hämd utkräfd. att berätta orsaken (Forts.)