Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1856, sida 1

Den 28 April. I Friskytten läses följande träffande definition, som uppgifves vara gammal, på dynastisk politik: Dynastisk politik kallas den, då. Regenten endast eller i första rummet har till ögonmärke sitt enskilda intresse och att bibehålla sig sjelf och sin dynasti på tronen, samt för detta ändamål åsidosätter och uppoflrar landets och statens intressen eller åtminstone icke skänker dem något afseende i andra fall än då de ej stå i strid med hans enskilda syftemål och fördelar. En dynastisk politik är således motsatsen af en nationell politik. Karakteren af en dynastisk politik kan röja sig i ledningen af statens både yttre angelägenheter och inre förvaltning. I de yttre angelägenheterna eller förhällanderna till fremmande regeringar visar sig den dynastiska politiken, då Regenten eller regentslägten, af fruktan för en pretendent eller för inre missnöjen och för att bibehålla sig i besittningen af tronen, söka stöd hos fremmande makter, möjligen till och med sådana som äro landets naturliga fiender, och för att köpa dessas bevågenhet uppoffra nationens politiska intressen, samt göra staten indirekt till ett vasallrike. I den inre styrelsen åter uppenbarar sig den dynastiska politiken på det sitt, att Regenten och regentslägten, misstroende nationen och anseende sig icke ega nog styrka genom den, söka stöd för sig hos ett parti, identifiera sig och sina enskilda intressen med detsamma och göra dess medlemmar till sina blinda anhängare och satelliter, hvarigenom regeringen blir en partistyrelse i stället för att vara en nationell regering, som är till för det hela, och som med lika rättvisa, lika ynnest omfattar alla klasser, alla medborgare. Samme Friskytt meddelar en kort historik öfver Post-Tidningens till en bättre plats hädangångne utgifvares, hr Joh. Carl Hellbergs publicistiska verksamhet. Man erfar derAmnn