Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1856, sida 2

det ofientliga lifvet, men skulle likväl peredvilligt räcka en hjelpsam handåt de bland deras kolleger, som önskade förbättra s —— B— rs ATEIST TITAN I Herberge för Tienstepigor. En insändare har i Väktaren meddelat, bland andra uppgifter om åtskilliga filantropiska inrättningar till de arbetande klassernas förmån, följande berättelse om herbergen för tjenstepigor, det ena upprättadt i Paris af en förening utaf protestanter, det andra i Berlin. Exemplet torde förtjena efterföljd i flera större städer. I alla fall framställer berättelsen ett vackert drag af en sann menniskokärlek förenad med klok och praktisk blick. Den lyder sålunda: Detta herberge (för tjenstepigor) stiftades i Paris 1847 af en förening kristliga fruntimmer. Dess ändamål är att emottaga protestantiska tjenstlösa pigor, för att bevara dem från att komma i de förderfliga herbergen, der deras sedlighet sväfvar i den största fara. Man hyrde nu etthus i ett aflägset qvarter af Paris, der under en from husmoders tillsyn, det första året 26 tjenstpigor efter hvarandra herbergerades. För en ringa kostpenning fingo de stanna der till dess de kunde förskaffa sig någon tjenst. Husmodren undervisade dem i Guds ord och i alla husliga sysslor, de fingo laga upp sina utslitna kläder, och stärka sig till kropp och själ. Redan andra året utvidgades anstalten betydligt: allt flera gåfvor och bidrag kommo. På fem år hade 350 tjenstpigor varit der, som fått goda tjenster och välsignade anstalten. IIerrskapernas intresse för dessa pigor var så stort, att man icke hade nog många att lemna ut till de sökande, och huset hade ej utrymme för det antal pigor som anmälde sig. Man upptager der endast anständiga qvinnor, försedda med goda och giltiga intyg, och ingen utan betalning, ehuru denna är ringa. Skulle någon vara i så hjelplöst tillstånd att ingen är villig betala för henne, och hon dock har riktiga betyg, såkan förestånderskan upptaga henne gratis, och komiten söker på ett eller annat sätt göra anstalten skadeslös. Tjenstpigorna lemnasedan de fått tjenst enviss bestämd proc. af deras lön till anstalten. Komitön skaffar endast tjenster åt de flickor med hvilkas uppförande man är nöjd. Blifva dessa, af en eller annan orsak, utan tjenst, så förskafiar man dem en annan, och de få stanna i herberget till dess en sådan yppas. Komitän lemnar tillräckligt arbete åt dem som vistas i huset, och arbete för dagspenning åt dem som man skickar utom hus. Dessa få aldrig stanna borta om nätterna, utan äro hemma kl. 8 om qvällarne. De gå ej ut utan husmodrens särskilda tillåtelse. Besök af karlar emottaga de ej, och icke af qvinnor utan någon särskild angelägen orsak, hvarom redogöres för husmodren. En regel är ock att de aldrig få sinsemellan tala om de herrskaper eller hushåll der de tjenat, eller der de gå på dagsarbete. Om någon gör sig skyldig till något groft fel, blir hon för någon tid, eller kanske för alltid, utesluten från herberget. En protokollsbok föres om deras förhallande. I Berlin invigdes 1854 äfven ett sådant llerberge för tjenstepiyor. Det skötes af trenno Diakonissor från Kaiserswerth, och en förening af herrar och damer i Berlin arbeta för dess framgång. Husets inredning med 12 sängar, m. m. är till det mesta bekostad af konungen och drottningen i Preussen, samt några förnäma personer i Berlin. Till första årets omkostnader gafs äfven en större summa af konungen, som då han hörde talas om saken, förklarade sig genast villig att kraftigt understödja densamma. I Berlin vistas årligen omkring 12,000 tjenstepigor; de flesta anlända från landsorterna, några från utlandet. Dessa råka ofta genast vid sin ankomst ihänderna på falska vänner, gudlösa kopplerskor