Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1856, sida 2

var iråga om att stifta en förening för dem, hvilka allvarligt önskade att åter blifva hederligt solk eller — som det på Londonska tjuispråket heter — viyrkantiga; huruvida denna förening skulle komma till stånd berodde deraf, om de öppet kommo honom till mötes. och han önskade derföre höra deras mening härom. (Allmänt bifall.) Flera talare uppträdde nu efter hvarandra. Don förste cn elegant klädd ung man, förklarade att han var trött vid detoffenliga lifvet. Visserligen kunde det mången vecka inbringa honom 10 p:d, men polisen var honom ständigt på halsen, och han önskade att kunna slå sig på ett hättre yrke. (Hör!) En annan, som år 1839 blitvit deporterad, hade efter återkomsten nu varit fem år i London, han hade i början försökt att vara ärlig, men blef i brist af arbete (han var skräddare) åter tjut: det felades honom nu, förklarade han, blott en kaution af 5 pd för att få arbete, och i fall han kunde få det ville han gerna blifva fyrkamtig. En af de närvarande kollegerne förärade honom genast 5 pund för ett så vackert ändamäl, och derpå framträdde en man, som efter utseendet med fullkomligt allvar försäkrade att han skulle arbeta ärligt hela sitt lif igenom för I sh. om dagen, om blott någon ville förskaffa honom en så torftig bergning. (Bifall.) Allmänheten borde få veta, att i skrået fanns folk, som längtade efter arbete, och man torde en gåug inse, att strafianstalterna demoralisera i stället för att förbättra. (IIör! Hör!) Derefter uppträdde en annan, som presenterade sig som on f. d. tjuf och klagade öfver att polisen gjorde intrång i hans ärliga näring. Ilan hade också en gång anklagat en polisbetjent. och denne hade bedt honom om förlåtelse. Sedan ännu en hel hop berättat sina lofnadslopp, utvecklade Mayhew sin plan för dem. Den gick ut på aft man skulle hyra ett hus, der hvarje förbrytare, som blifvit låsgifven ur fängelset, tillsvidare kunde finna en vistelseort. IIvad han i fängelset förtjent med arbete skulle föreningen insätta i sparbanken för honom; deremot skulle föreningen söka skaffa dem arbete och om så behöfdes gå i borgen för deras ärlighet. Likaledes skulle en skola grundläggas för dem som behöfde undervisning, och man ville i allt behandla dem på sådant sätt, att de kunde se att man verkligen önskade förbättra dem. Detta meddelande mottogs med allmänt bifall. De flesta förklarade sig beredda att blifva fyrkantiga, men det fanns dock äfven några, som sade, att de ännu någon tid bade lust att deltaga i det vofsentliga lifvet, men skulle likväl beredvilligt räcka en hjelpsam handåt de bland deras kolleger, som önskade förbättra sig. MAO NARE TIER REST —