Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1856, sida 1

De vandrande Djeknarne. (Bondhistoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Nej, jag sade ju, att jag och Döden ännu slitas om honom. Gossen fick för vid pass tre veckor sedan ett anfall af febern, som går här i trakten, och jag inqvarterade stackarn hos en gammal backstugugumma, som bor cn fjerdedels mil härifrån. Sedan har jag under mina ströftåg ej haft tid att se till honom, förrän i dag. Får jag behålla honom, kan jag för en så vacker rekryt påräkna en extragratifikation. Jag önskar bara, att han snart måtte få sina krafter igen, så att han på utsatt tid infinner sig på mötesplatsen. Adolf och Göran ville göra sig underrättade, hvar den nämnda backstuguqvinnan bodde, men Montan, på hvilken ruset och sommarvärman gjorde allt större verkan, gaf endast orediga svar och tillkännagaf snart genom högljudda snarkningar, att han sallit i sömn. Inspektorn och djeknarne anträdde nu ätervägen nedför berget, lemnande krigsmannen qvar att i frid och ro sofva bort ruset. Oaktadt enträgna bjudningar att stanna qvar öfver natten, framställda af inspektorn, hans fru, samt framför allt af barnen i huset, hvilka djeknarne hade lyckats att synnerligen behaga, togo de samma afton farväl at de gästfria menniskorna, och ställde kosan söderut. Ferietiden var nu för de båda vännerna i det närmaste slut. De hade beslutat att, efter sitt besök