Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1856, sida 2

sinnes hos nationen, som vet att den har både rätt och makt att göra sin vilja gällande, på ett eller annat sätt, och ju mera förstockadt regeringens motstånd mot de äskade reformerna är. — Häraf kunna snart allvarsamma konflikter uppstå, som leda till just den befarade omstörtningen, antingen å regeringsmaktens sida, som önskar blifva qvitt alla anmaningar och anmärkningar och blifva sjelfrådande, eller ock från nationens, som önskar blifva qvitt en oefterrättlig och egoistisk styrelse. Europas flesta stater befinna sig ganska nära det sistnämnda, fruktansvärda stadiet. Hvad vårt land angår, befinna vi oss i en jemförelsevis mindre kritisk ställning, tack vare den frihet vi åtnjuta, att gifva våra tankar och känslor luft i ord, om vi ock förmå föga göra dem gällande i handling. Emellertid tillväxer oppositionens styrka med förvånande hastighet i det allmänna tänkesättet, till trots af de ansträngningar som göras, att döfva dess uttryck och tillegna sig den allmänna röstens organer. De klokt uttänkta intrigerna stå vanmäktiga inför det väckta allmänna medvetandet, som ej vill veta af något förstucket spel. De allmänna fraserna, att man ock önskar reformer, fastän icke så hastigt, genomskådas till sin halt. För en fal handtlangare, som köpes genom guld eller orättvisa gunstbetygelser, förloras hundrade rättiänkandes understöd — — — Det tillhör oppositionen, motståndsmakten mot hela detta falska system, att genom lugn och måtta bevara sin fasta ställning och att med aktningsbjudande allvar, icke genom öfverdådiga eller kitsliga utfall, kämpa för genomdrifvande af de åsigter, på hvilka vi anse, att Sverges närvarande och framtida välfärd måste byggas. I det föregående hafva vi till en del besvarat ett anfall af en qvasi-liberal utgjutelse at Svenska tidningen, deri den förklarat sig tillhöra dem, som alldeles icke äro fiender till förbättringar, ehuru de se företrädesvis på samhällets bestånd. — Skillnaden mellan detta parti och de förnuftigt liberala ligger blott deri, att de sednare se företrädesvis på samhällets förbättrande, och, ehuru alldeles icke fiende till det bestående, sätta de dock dettai andra rummet, se icke gerna uppskof och anse ej så farligt om några murar ramla. — De förra (de konservative) äro försigtigare, de sednare (liberale) dristigare. — All annan skillnad, heter det vidare, mellan konservativa och liberala är obillig, är uppgjord af dumheten och hatet, från de båda politiska sidorna i förening, hvilken förening dels ej inger, dels icke tål, att de båda sidornas förnuft och välvilja närma sig hvarandra, emedan de deraf frukta, att deras grundsatser skola lida i sin värderade renhet. Dessa satser låta ju ganska hyggliga och utgöra en ganska vacker inledning till en lofvad utveckling af de samhällsförbättringar, hvilka Sv. Tidn. icke finner hotande för samhällets bestånd. Knappt har dock vår ärade kollega lemnat den allmänna frasens område och kommit in i detaljer, förrän det blida språket antager en annan ton. Så heter det, att representationsfrågan blifvit tillbakaskjuten, genom den olyckliga och lättsinniga behandling denna fråga erhöll under 1840 års konstitutionsutskotts klumpiga (sie!) händer, medelst framläggandet af ett parti-förslag, som aldrig kunde antagas. Under denna reaktion lefva vi olyckligtvis (!) ännu. Det är den vanliga följden af radikalismens tillfälliga seger. Ty en seger af samhällets herrar rothuggare kan aldrig vara annat än en öfverraskning från ett bakhåll. c. Är icke detta en ganska uppbygglig karakteristik af 1840 års liberala, af män sådana som J. G. Richert, C. II. Anckarsvärd, P. Bergfalk, m. fl., på hvilkas grundsatser det af 1840 års konstitutionsutskott uppgjorda representatiensförslag var bygdt? — Är det icke en god konseqvens med den ofvan citerade vackra inledningen, att kalla desse män rothuggare, hvilka med sina klumpiga händer tillvunnit sig en öfverrasknings-seger från ett bakhåll? För oss enfaldigt folk, som icke förstå oss på politiska finter eller hala ord, synes ett sådant förfarande, som Sv. Tidn. här ådagalagt, vara helt enkelt — skrymteri! IT ATTENTAT EET TT iiiiii— Utrikes Nyheter. sr Lärn