Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1856, sida 2

7 speglade vådorna deraf för landets industri och arbetande befolkning? Har någon näring härigenom gått under? Hafva några arbetare——det är deras välfärd, som vid tullfrågan alltid med sådan rörande ömhet framhållits — blifvit uthungrade? — Har icke fastmer industrien, äfven den för hvilken införselsörbudet påstods vara ett nödvändigt skydd, med stora steg framgått? Och har icke derjemte handeln tagit en ganska förvånande fart? — Icke förthy förutse vi, att när fråga blir, såsom det måste bli, om ytterligare modifikationer af den nuvarande tulltaxan, till upphäfvande af de många ännu rådande förbuden i siffror (för att tala med en känd författare), så skola samma jemmerrop ännu en gång höjas, samma vådor ännu en gång förespeglas, hvilka, derest reformen till trots af dessa rop skulle kunna genomdrifvas, skola visa sig hafva varit lika fåvitska. Ett bland de mest slående exempel härpå lemnar sednast upphäfvandet af exportförbudet för tackjern. Vid detta beslut begick regeringen det i all ekonomisk lagstiftning oförlåtliga felet, att fatta och promulgera beslutet endast ett par tre veckor förrän det skulle träda i verkställighet. Om man velat göra ett steg i frisinnad rigtning förhatligt, kunde man ej hafva handlat mera ändamålsenligt. Och detta oaktadt har, såsom bland andra äfven H. T:s red:n tog sig friheten förutsäga, reformen icke medfört några vådor. De hotande förespeglingarne, att en hop stångjernsbruk skulle nödgas upphöra med deras tillverkning, hafva visat sig vara ogrundade. Men deremot har tackjernsidkaren erhållit rättvisa, åtminstone hunnit ett steg på denna bana, och känner sig derigenom å sin sida lugnare och nöjdare. Den der omstörtningen, den der hastigt — i alla fall för hastigt — beslutade reformen har medfört ordning och trygghet och allmänt gagn. Afven skolreformen bör ej förbigås. Så omogen den kongl. förordningen i Juli 1849 i detta hänseende var; så ytterst lättsinnigt det var att utkasta en författning, som egentligen var endast ett upplösande af det gamla, utan att låta den genast efterföljas af en organiserande lag, hvarigenom en mängd vigtiga detaljer i skolväsendet blifvit lemnade vind för våg, så har ändock reformen verkat obeskrifligt välgörande. Till dessa exempel skulle ett och annat vidare kunna läggas. Emellertid är det härmed ingalunda sagdt, att alla reformer äro goda. Bästa beviset derpå är regeringens olyckliga författning i afs. å hemmansklyfning och jordafsöndring, hvilkens förderfliga följder endast deriyenom föga låtit känna sig att författningen var så illa hopkommen att det icke kunnat efterlefvas. Men denna författning var ock snörrätt stridande mot den anda, i hvilken de liberale yrka att samhällsförbättringar skola utföras. Och det är dessa sednare reformer, hvilka, enligt hvad vi sökt visa, burit goda frukter. Här må en förut gjord anmärkning upprepas, emedan vi anse den verkligen förtjena uppmärksamhet. Det finnes knappasten gren af vår förvaltning, vare sig i kyrkligt, civilt eller militäriskt afseende, deri ej männen af yrket anse förbättringar nödvändiga. Ingen är bättre än en tidningsredaktion i tillfälle att erfara detta, ithy man ofta emottager erinringar, än från det ena, än från det andra hållet, att behjerta, eller såsom det heter, taga itu med den saken och den saken, allt inom den klagande personens område. IIit, heter det, borde Ni vända er uppmärksamhet, ty här är det som de af eder omskrikna reformerna b:höfvas. Så låter det från snart sagdt alla håll, hvilket icke hindrar samma personer, som så klaga, att högt ogilla de der förgiftade tidningsredaktionernas skrik på reformer i andra rigtningar, der de icke behöfvas, utan rendast äro framkallade af omstörtningsbegär eller illvilja. Hvar och en, som haft någon erfarenhet af sådant: hvar och en, som blickat in bakom den skenfagra slöja, som höljer en mängd af våra föråldrade former, måste således ovillkorligen komma till den slutsatsen, att här behöfves ett reformerande regeringssystem, n.b. reformerande i sådan anda, att institu. 2 1 . R ee