Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1856, sida 2

och förstärkningsbägen. 1,179 kubikfamnar mindre gråsten hafva blifvit använda till fyllning dels å glacin, dels uti kistor. Till glacins kallmurning hafva 2,690 kukikalnar gråstens-block blifvit till vågbrytaren utförda. Dessutom hafva en mängd mindre arbeten, såsom tillverkning af en kran, m. fl. redskap, hopsamling af 41 kubikfamnar mindre gråsten, m m. blifvit verkställda. Allt detta har skett med en arbetsstyrka öfverhufvudtaget af 36 man om dagen, förutom stenbrytare och stenfiskare, som på olika tider arbetat på beting. — Med samma raskhet hafva äfven muddringsarbetena blifvit utförda, så att med ett ångmudderverk och tvenne afföringspråmar, ifrån vårens början 1,444 kubikfamnar mudder, oberäknadt en mängd större och mindre stenar, lemningar efter skeppvrak, gamla pålverk och dylikt, blifvit ur hamnen uppmuddrade. Tillföljd häraf befinnes den yttre delen af Visby hamn, som vid vanligt vat enstånd förr ägde 8 fots djup, nu vid vanligt vatten äga 113 fots djup. — Den harvid använda arbetsstyrkau har bestått af: I muddermästare, 1 maschinist, 7 mans besättning ombord på mudderverket och 6 handtlangare i land och på pråmarne. Det skulle vara af stort intresse för Göteborgs stads innevånare, att erhålla del utaf en liknande redogörelse för våra hamnoch mudderarbeten under det förflutna året. Då vi förmoda att en sådan redogörelse finnes uppgjord, skola vi med det första söka få del af densamma. — I Halmstadsbladet berättas följande historia, som är karakteristisk för vårt presterliga befordringssätt Förslaget till Okome ledigvorna pastorat af 2:a klassen har nyligen blifvit upprättadt och innehafves 1) af v. pastor J. A. Ekman, 2) af komm. i Oreby, C. A. Eriksson och 3) af komm. i Gällstad mag. D. O. Wetterberg. Vid detta pastorats ledigblifvande hafva företett sig egna och, som vi tro, ej ofta förekommande omständigheter, hvilka vi derföre anse förtjena att här återgifvas. Kyrkoherden Carlsson, som ännu förestår detta pastorat, sökte och erhöll under förlidet år transport från Okome till Bollebygds pastorat i Westergöthland. Båda dessa pastorater hafva varit af samma klass ända tilldess förra innehafvaren af Bollebygd vid det sednaste prestmötet sjelf föreslog och förordade, att hans pastorat skulle blifva uppflyttadt i den I:a klassen. Denna uppflyttning gick igenom. Efter nämnde innehafvares död anmälte sig som sökande bland andra, hans son, som är hofpredikant i Stockholm och kyrkoh. Carlsson. Den förstnämnde uteslöts från förslaget af konsistorium, men han klagade hos konungen och vann ett rum på grund af sitt högre pastoralbetyg, emedan det här var fråga om ett pastorat,, som var af den 1:a klassen och ej af den 2:a kl., ty då hade pastoralbetyget ej haft så mycket att betyda. Dock härmed var icke mycket vunnet, ty vid valet erhöll kyrkoherden Carlsson de flesta rösterne och på grund deraf pastoratet, emedan det var konsistorielt. Emedlertid hade kyrkoh. C. fått andra tankar om Okome och Bollebygd. Ilan ville neml. stanna qvar i Okome och slipppa Bollebygd. Denna sin önskan uttalade han både offentligen och enskilt före valet. Men det hjelpte icke. Bollebygdboarne röstade ändock på kyrkoh. C. Nu inlemnade kyrkoh. C. sin afsägelse af Bollebygd till konsistorium under vilkor att få behålla Okome; men konsistorium fästade ej häruppå något afscende, utan förklarade Okome pastorat ledigt. Kyrkoh. C. klagade häröfver hos konungen, och besvärsskriften var åtföljd af en supplik till K. M:t från Okome församlingsboar att få behålla kyrkoh. C. vid Okome pastorat, men K. M:t stadfästade konsistorii tillgöranden. Det var och förblef dervid, att kyrkoh. C. ej fick behålla Okome pastorat. Halmstads-bladet tillägger: Förhållanderne utvisa tillräckligt, huru uträkningar och förhoppningar ofta slå felt och huru vanskligt det är att söka transport vid en framskriden ålder. Församlingarne förlora på det tätare ombytet af pastorer och de transporterades vinst anse vi merendels för ingen, när man afdrager de svårigheter, obehag och kostnader, som dylika flyttningar hafva med sig. En annan historia på samma område förekommer i Östg. Corresp., deri en komminister Hanner berättar huru han blifvit af Linköpings konsistorium utesluten från förslaget till Lönneberga pastorat, på den grund, att han icke skulle hafva i föreskrifven form styrkt sin tjenstårsberäkning. Hr H. visar likväl, att han ingifvit sina handlingar vidimerade efter originalhandlingarne af tvenne trovärdige man, ett förfarande, som bordt anses tillatt tjensteförteckning skall vara styrkt antingen — — — eller genom tvenne trovärdige mäns egenhändiga intygande om de i tjensteförteckningen gjorda uppgifters enlighet med förevisade originalhandlingar. — Hr H. har vid ansökningen till ett annat pastorat afgifvit sin tjensteförteckning på samma sätt uppställd och af samma personer styrkt, utan att något skäl till anmärkning hvarken hos Consistorium eller Kongl. Maj:t då förekom. Det skall bli eget att se huru Linköpings Consistorium nu kan försvara ett sådant beteende. — Från Helsingborg anmäles till subskription ett större original-arbete, kalladt: QvinNt AL fyllestgörande, då gällande föreskrifter stadga,