Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1856, sida 1

Rörande Städernas förvaltning. vi meddela i dag slutet af den i går började framställningen af hr rådman Uppling, i ofvanskrifne ämne: Städernas borgerskap hafva hos oss, sedan lång tid tillbaka, varit i besittning af rättigheten att ensamme med magistratorna förvalta städernas angelägenheter. De hafva häfd deruppå; och en genomgripande reform i detta afseende synes lika obehöflig, som den skulle vara svår, om ej omöjlig att åstadkomma. Borgerskapen äro ock de naturligaste målsmännen för stadsmannanäringarno, och böra såsom sådana hafva ett öfvervägande inflytande på förvaltningen af stadsbestyren; men häraf följer ingalunda, att denna förvaltning skall uteslutanda ligga i deras hand. I likhet mot fordom, då, med undantag af några från skatt och tunga befriade individer af adeln och presterna, städerna nästan uteslutande beboddes af borgare, finnas nu, åtminstone i de större städerna, andra klasser af medborgare, hvilka i förmögenhet, intelligens och oberoende äro med borgerskapen fullt jemförlige. De hafva ock med dem enahanda intressen i hvad kommunens förvaltning angår, och torde således äfven hafva någon rätt, att i dessa gemensamma intressens bevakande deltaga; och då ett sådant deltagande blifvit i andra städer dem beviljadt, torde några svårigheter derför ej heller böra möta i rikets hufvudstad, som, der den ej sjelf föregår med nyttiga reformer, ej bör tveka att följa exemplen deraf från landsortsstäderna. En sann och upplyst medborgerlig anda kan icke vinna allmän utbredning i landet så länge några och dertill ganska betydande samhällsklasser stängas från de offentliga bestyren och qvarhållas i ett slags omyndighetstillstånd, som de längesedan vuxit ifrån. Till den kassa, som af magistraten och borgerskapets äldste i Stockholm genom drätselkommissionen förvaltas, inflyter ingen direkt beskattning, med undantag af den till 7000 rdr bko kalkylerade hamnoch brobyggnadsafgift, som af borgerskapet utgår. Till de öfriga inkomsterna, som uppgå till mera än en half million rdr bko om året, bidraga alla stadens invånare såsom konsumenter lika; och af hvad skäl skola då desssa inkomster af borgerskapet ensamt förvaltas? Hvad nytta har borgerskapet af att bibehålla denna uteslutande förvaltning, och hvad tillfredsställelse medför det väl för dess ledamöter, att ensamme med magistraten hafva ordet inom förvaltningsrummet och låta de öfriga samhällsklasserna stå utanför med sina anmärkningar och sitt klander, som ofta nog är bittert och förräder brist på sakkännedom, kanhända just derföre, att dessa klasser sakna all andel i förvaltningen samt utvägar att göra sig med dithörande förhållanden bekanta. Att åtminstone, såsom det till denna dag bordlagda AMAA —