Wäld, CIIIIBU IIVYIINCUU UVI 1117 1011— skulle öfverlemnas åt kommunalrådet, förkastades af kammaren med 175 röster emot 159. KRIM. Presse dOrient har en korrespondens från Inkerman af d. 24 Mars om de i de allierades läger och äfven hos Ryssarne skedda glädjeyttringarne med anledning af franska prinsens födelse. Beskrifningen om kapplöpningarne vid Tschernaja är så liflig, att vi ej kunnat nekat oss nöjet att återgifva densamma. Den lyder som följer: Tillställarne af festen hade skickat programer och en inbjudning till general Liiders och hans stab. Generalen har ej ansett sig kunna antaga den; skälen för hans vägran äro obekanta. Det var icke nog, alt han icke sjelf kom, utan han säges äfven hatva påmint sina trupper om förbudet att passera Tschernaja. Ryssarne kastade lystna blickar på andra stranden, der allt lofvade en munter dag. Med festprogramerna hade man låtit cirkulera balafficher, illastrerade med ganska retande plancher af qvinliga föremål. På afständ kunde de på Traktirs höjder se den teater, som der reser sig och, på närmare håll. Tschernajas teater. Allt detta borde förvrida hufvudet på dessa unga officerare, som nu äro så talrika i ryska armåen. Hela morgonen inskränkte man sig till att helsa på hvarandra. Fransmännen, Engelsmännen och Sardinarne inbjödo Ryssarne att komma öfver till dem, men de anförde generalens förbud. Orderna voro desamma på ömse sidor: förbud att öfverskrida bron, och bron var för öfrigt bevakad. Man hjelpte sig med en något vågad tolkning. Det är förbjudet att öfverskrida bron, men icke strömmen. Man ilar till ett af vaden, man bildar kedja och man passerar öfver till högra stranden. Man pästår sig i spetsen för denna manifestation hafva sett flera högre officerare, bland hvilka en f. d. bataljonschef vid Zouaverna, numera öfverste, densamme som så oförskräckt angrep Ryssarne vid Inkerman uti det för Engelsmännen vadligaste ögonblicket. Det behöfdes endast detta exempel, för att man i massa skyndade öfver till Ryssarne, som på bästa sätt emottogo sina besökare. Man utbytte cigarrer, man tömde några buteljer, man språkade om freden, sedan om förbund, vänskap o. s. v.; sinnesstämningen blef lifvad; man talade om kapplöpningarne och de redan ingångna vaden; den hos Ryssarne så väldiga spelpass onen fulländade hvad nyfikenheten börjat. Exemplet gafs, det får man tillstå, genom unga skägglösa officerare, ännu föga vanda vid militärdisciplinens stränga fordringar. Officerare af alla vapen, och bakom dem soldaterna: dragoner, uhlaner, kosacker, rusade med oss öfver till venstra stranden, och man skyndade genast till kapplöpningsfältet. Ryssarnes ankomst helsades med hurrarop, hvilka de besvarade med ifver. Några bland dem, skickliga hästkännare, examinerade noga de vackra engelska springarne; men, ehuru de gjorde dem all rättvisa, syntes de räkna på några arabiska hästar tillhöriga afrikanska hästjägarne. Vare sig beräkning, eller nägot annat motiv, nog af, de parerade på de sranska hästarne. Utgången gaf dem fullkomligt rätt. Det är ej godt att hafva reda på allt hvad som passerade i ett dylikt tumult och på en så stor rymd. Det är likväl säkert, att 2:ne pris vunnos af hr Talon, underofficer vid 4:de franska hussarregementet och utmärkt skicklig i alla manliga öfningar. En ryttmästare vid afrikanska hästjägarne har spelat ungefär samma famösa rol som Sixtus V. Han ankom till banan, ihopkrupen, tafatt och linkande för att låta väga sitt lilla ök, som hade ett temligen vildt utseende. Sedan, då signalen gafs, kastade han af sig sin rock, för att beqvämare bestå täflan med sina konkurrenter, klädda i den vanliga jokeydrägten, och flög åstad på sin lilla arab med en vidunderlig snabbhet, otrolig för en hvar som icke sett dessa beundransvärda djur sluka rymden på Afrikas slätter. Denna händelse väckte stor munterhet. Man har åtskiljts vid godt humör, och det är att hoppas att Ryssarnes orderbrott ej skall ådraga dem för strängt straff af General Läders. De visade myeken själsstyrka i att återvända hem, just som balerna skulle begynna och theatrarne öppnas. Vädret var hela dagen utmärkt vackert och ingen olyckshändelse inträftade. Pariserkorrespondenten Y i IrIndep. Belge meddelar följande upplysningar om den ofvannämnde segervinnaren vid kapplöpningarne: vVicomte Arthur de Talon, förträfflig ryttare och stor hästvän, gjorde sig bemärkt före kriget vid kapplöpningarne i Paris och dess grannskap. Ingen har haft talrikare och mera lysande framgångar än han. Men när kriget utbröt tvekade han icke att der söka ädlare och nyttigare faror. Ehuru redan 30 är gammal, gick han in som simpel karl vid ett kavalleriregemente, för att gå till Krim. IIan är nu Marchal des logis? (qvartermästare). Dessa högsinta och modiga naturer, som, vid första ljud af krigstrumpeten, öfvergifva ett makligt lif för fältlefnadens mödor och som så lätt blifva hjeltar, äro talrika i Frankrike. De hafva försett Krimarmåen med mera än en god soldat. Engelska armeens organisation gynnar icke dessa ridderliga känslor, som sätta muskötten på axeln och sabeln i handen på en ung rik man. Engelsmännen måste hafva haft svårt för att igenkänna en ädling från Paris under underofficerens unitormsrock. Men de skola hatva återfunnit honom i den raske segraren vid kapplöpningen. Engelska tidningskorrespondenserne förmäla, att engelska armeen just nu, då man icke mera behöfver den, befinner sig i ett så förträffligt skick, att den kan uthärda en jemförelse med Europas bästa härar. Annars skola Sardinarne, enligt utsago af en Engelsk kommission, som haft sig uppdraget att inspektera de allierades olika läger, i afseende på läger-inrättning och förvaltning, stå framför både Fransmännen och Engelsmännen. TURKIET. Marseillerbladet Semaphore har en korrespondens från Konstantinopel, som handlar om de temligen kinkiga underhandlingar som i Paris och Konstantinopel föregått fredens undertecknande. Frågan gälde huruvida sultanens hatti-houmayoun eller emancipationsdekretet skulle bifogas fredstrak