sig upptäcka laster, der inga sådana finnas, och genom bedrägliga medel förvränga helt naturliga företeelser till osedliga skådespel. Jag är beredd att lyda publiken. Skall jag dansa, så vill jag göra allt som står i min makt för att behaga er, och eder dom skall afgöra huruvida jag är oskyldig. Skall jag dansa, eller skall jag inte? Svara! hörarne sutto en stund alldeles förbluffade och stirrade tigande på scenen. Ändtligen utbrusto natursvärmarne i ett stormande jubel, och det andra partiet betäckte ögonblickligen sina ansigten med schawlar och slöjor. Då dansen var slut utbragte den segrande majoriteten ett niofaldigt grymtande för den oförskämde vArgusv, men den naturkära tidningen Herald? helsades med ett niofaldigt hurra. Lotteri på fruntimmer. I arrondissementet Pithivier — berättar JOArnal de Loiret — har en ung dam fått det originella infallet att låta bortspela sig. Hon har utskickat 300 lottsedlar å 1000 francs pr stycke och vinnaren får, utom en ung och älskvärd hustru, inkomsten af lotteriet såsom hemgift. Men lotterna säljas blott till dem som damen tycker om; i detta hänseende har hon förbehållit sig en half timmes samtal med hvar och en som önskar köpa någon lott. Endast enklingar och ungkarlar få köpa lottsedlar; men en person får köpa flera lotter. Dragningen är bestämd till St. Katharine-dagen, d. 25 November. På köpare är ingen brist, i synnerhet skall en mängd engelsmän, hvilka blifvit i högsta grad hänryckte öfver denna ytterlighet, hafva anmält sig. örverstelåhitnant. Rouget och general Canrobert. Herr Öfverstelöjtnant Rouget har icke alltid varit en så afgjord anhängare af vestmakterna som han nu förklaras vara. Följande lilla anekdot från den franska ambassadörens vistande härstädes skall bevisa det. När de båda herrarne blefvo presenterade för hvarandra förklarade Öfverstelöjtnant R. naturligtvis sin förtjusning öfver att få träffa en landsman — ett nöje, sade han, som vore så mycket större som våra fäder emigrerade på samma gång. Detta yttrande ansågs på sin tid såsom en smula spetsigt, och upprepades med välbehag inom vissa ryssvänliga kotterier såsom en hänsyftning derpå, att öfverstelöjtnant R. förblifvit sitt legitjmistiska ursprung trogen och hellre sökt förtjena sitt bröd i ett främmande land, än att, såsom general C., göra sig till en revolutionär styrelses tjenare och förtrogne. 14JSSland iindtligen förödmjukadt. Man läste för några dagar sedan under ÅBlandade ämnen i Aftonbladet, att Rysslands ena fullmäktig vid konferenserna i Paris, grefve Orloff, en dag från Tuilerierna erhöll ett bjudningskort, vid randen hvaraf han läste orden: I frack. Hela verlden bör finna sig tillfredsställd af den förödmjukande erinran om höflighetens fordringar Ryssland sälunda erhållit till straff för furst Mentschikoffs bekanta uppträdande för ett par år sedan i paletå inför den turkiska divanen. Grefve Orloff har emellertid hållit god min, och efter att hafvaläst denfatala underrättelsen vid randen af bjudningskortet öfverraskad utropat: Men jag har ju aldrig i min lefnad haft på mig någon frack! Liksom de ryska diplomaterna alltid brukade gå klädda i paletå! (Kapten Puff.)