Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1856, sida 1

Utrikes Nyheter. FREDSKONGRESSEN. Från Paris skrifves under den 7 till Hamb. Nachr., att Österrike står alldeles ensamt i frågan om utrymmandet af Donaufurstendömena och Kyrkostaten. Vestmakterna yrka med största energi på detta utrymmande. Svårigheten ligger deri, att, förutsatt man icke vill börja ett nytt krig, tvinga Österrike at göra hvad som icke behagar det. Det är dock en mö lighet att, åtminstone indirekt, komma åt Österrike, utan att förklara det krig, och det är genom en intervention i Neapel. För en sådan lär i synnerhet Napoleon III icke sakna lust och då Ferdinand af Neapel är en styfsint man, kunna lätt konflikter uppstå, hvilka möjligen leda till Muratska dynast:ens återuppsättande på Neapels thron. Af agg mot Österrike förhåller sig Ryssland passift, om det icke rent af håller med vestmakterna. Österrike, som inser det kinkiga i sin isolerade ställning, söker med alla diplomatiska medel, som stå det till buds, vinna England, men allt förgäfves. Österrikiska gesandten v. IIUbner, som hittills personligen stätt väl vid Tuileriehofvet, har nu ådragit sig dess misshag, i det han till en middag för kongressmedlemmarne äfven inbjudit sädana män som Guizot, Noailles o. 8. v. Kejsaren fann detta förråda i hög grad dålig smak. Grefve Buol har allt ifrån sitt första uppträdande i Paris genom sitt sätt att vara gjort allt för att väcka kejsarens misshag. Enligt Constitutionel vore Österrikes ratifikation å fredsfördraget att förvänta i Paris den 18 dennes och skulle grefve Buol den 20 anträda sin återresa till Wien. Enligt en pariserkorrespondent i LIndep. Belge skulle grefve Cavours skrift, rörande Italiens angelägenheter, vara författad vid den tiden då Konung Victor Emanuel besökte Paris och London. RYSSLAND. Det kejserliga ryska fredsmanifestet har följande lydelse: Vi Alexander II, alla Ryssars kejsare och sjeltherrskare, konung af Polen o. s. v. 0. 8. v. gör härigenom veterligt: Den hårdnackade blodiga kamp hvilken i nära 3:ne år oroat Europa, är till ända. Den var icke framkallad af Ryssland och redan före dess början förklarade vår högstsalige oförgätlige fader högtidligt för alla sina trogna undersåter och .232—