Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1856, sida 2

uppmärksamheten nu måste fästas å vad som inom vårt land föregår. Hela landet tyckes med en viss sorglöshet öfverlemna sig åt den goda dag som är, utan att mycket tänka på framtiden. Men, — må man besinna att vår representation, splittrad inom sig som den är och redan till hälften af makten beherrskad, sjelf blott eger en svag motståndskraft att erbjuda, samt derjemte erinra sig, att vår fria yttranderätt, som för närvarande utgör det säkraste värnet för vår konstitutionella frihet, är allvarsamt hotad genom ett af makten förberedt anfall, som vid den stundande riksdagen skall komma till utbrott, — och vi tro, att man då med oss skall nödgas erkänna, att det är högst betänkliga symptomer, som uppenbara sig, om, under sådana förhållanden, kronans ansvariga råd förlorar sitt rättmätiga inflytande och undanskjutes i en betydelselös ställning långt på sidan om thronen, och om inom samhällets högsta sferer på ett oroande sätt framträder den tendens till maktutvidgning, som, enligt historiens vittnesbörd, beklagligen blott alltför ofta på sådana ställen förefinnes. — Svensken är van att älska och ära sin konung, och erkänner villigt behofvet af en stark konungamakt, hvars ledning han i det längsta med orubbadt förtroende följer; men han älskar på samma gång och icke mindre sin frihet och kan derföre icke blifva likgiltig för bevarandet af sina dyrbaraste medborgerliga rättigheter. Och vi äro derföre fullt och fast öfvertygade, att om det blefve klart, att någon fara, från hvad håll som helst, hotade någon eller några af våra fria institutioner, eller dem alla — lika godt, om denna fara hade formen af ett svärdshugg eller en döfvande sömndryck — så skulle i samma stund tändas en känsla af lif och beslutsamhet i alla sinnen, så stark och så enhällig, utöfver alla bygder inom Sverges land, att derigenom hvarje tanke i sådan syftning säkerligen skulle genast och för alltid förjagas. Vi tro att tiden nu är inne, att kalla fram denna slumrande känsla till lif, och vi ställa derföre till hvarje fosterlandets vän den uppmaningen, att sjelf pröfva, om vi icke nu alla böra instämma i den öppna förklaringen: att vi icke vilja bortskänka eller låta ifrån oss borttaga någon enda af de friheter vi ega; att vi derföre i främsta rummet vilja försvara den redan hotade tryckfriheten; samt att vi, med allu lagliga medel, vilja bekämpa en öfverhandtagande, hemlig, oansvarin ! , Nn 0 ÅÖmmarilla-regerinq.