Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1856, sida 2

Article Image
fransk fregatt, som har order att hindra hvarje emot staden riktadt sfribytareföretag från sjösidan. —— — — Den 12 April Mer än en gång hafva vi, vid betraktandet af vissa regeringshandlingar, med undran frågat oss: Hvad betyder väl denna handling? Hvad tänker man väl på? — och svaret har blifvit: Det måste ligga några andra, ännu dolda planer härunder. När man nemligen sett huru upptäckten af litik och den alltmer öppnade blicken för det nuvarande systemets förbiseende af fäderneslandets sanna fördelar, försvagat samma systems grund och på det betänkligaste sätt undergräft dessa trygga tillvaro, har man ej kunnat annat än föreställa sig, det, om icke några högre motiver, dock klokheten, den välförstådda omtanken om sitt eget bestånd, bort drifva systemets ledare, att inträda på den väg, der många sympathier ännu skulle kunna återvinnas och derigenom den vacklande grunden ännu en gång befästas, den väg nemligen, som det vackra valspråket rätt och sanning anvisar, och som är framåtskridandets, utvecklingens väg, till reformerande af en mängd falska institutioner och författningar och till befästande af den borgerliga friheten, hvilket bäst och säkrast sker genom öppnandet af tillfälle till kommunal och korporativ sjelfstyrelse. Man hade föreställt sig, säga vi, att detta vore den väg, på hvilken en icke svårfattlig statsklokhet bjöd Sverges styrelse att nu inträda, för att försona egna och företrädares synder. Men hvad finner man väli dess ställe? Man finner en mängd handlingar, som onödigtvis yttermera förbittra den upprörda allmänna meningen och rättskänslan. Man finner bemödanden att, i st. för att utvidga den borgerliga frihetens gränser, inskränka dem, genom utgifvandet af författningar, som utgöra tydliga ingrepp i rättigheter, hvilka äro skyddade af besvurna lagar, och hvilka ingrepp följaktligen äro icke blott förderfliga i och för sig, utan rent af lagstridiga; man finner befordringar, som innebära ett uppenbart trots mot den allmänna meningen, utan att någon förnuftig grund kan uppletas på hvad sätt en sådan kraftyttring kunnat gagna någon part. Förgäfves hafva vi, såsom sagdt är, sökt upptänka en förklaring öfver ett sådant handlingssätt, som dock väl måste äga någon förklaringsgrund, derest det ej skall anses vara rent af förnuftslöst. Den förklaring, som då ofrivilligt framställt sig, har varit, att någon kraftåtgärd af allvarligare art förbereddes, för hvars utförande det vore nödigt, atti första rummet äga lydiga redskap. En sådan tanke skulle förklara mycket, men den möter likväl den invändningen, att dess utförande vore ett vågspel af vildaste art, hvilket, om det ock för ögonblicket kunde lyckas, skulle snart ohjelpligt förderfva sina upphofsmän. Afven med den sjelfviska kortsynthet, som karakteriserar de personer, som skulle blifva de agerande i en sådan affär, böra de inse det otänkbara i en dylik plans framgång — numera. Men då framträder åter den förra frågan: hyser man icke en sådan plan, hvad är då meningen med dessa förvända åtgärder? Se här ett dilemma, ur hvilket det icke är så lätt att reda sig, hvarpå dock framtiden väl snart nog torde komma att lemna sitt svar. Emellertid äro vi icke de ende, som äro villrådige i detta afseende. I nästan hela landsortspressen finner man samma farhågor uttalade, under det Stockholms-pressen icke tyckes märka någonting, då sjelfva Aftonbladet, i en uppsats ännu den 5 dennes, drömmer om en förnyad samverkan mellan regering och folk, hvilka här i landet under olika former räknar sina anor ännu från urminnes tider, samt talar om huru Sverges ära har i historien städse varit nära förenad med dess konungars och skall säkert länge blifva det, o. s. v. Sjelfva den moderate Norra Calmar läns tidning har i detta afseende icke kunnat afhålla sig, att gifva sina farhågor luft i följande anmärkningsvärda uppsats: Åtskilliga ansedda landsortsblad — hvaribland vi särskilt vilja nämna Östgötha Correspondenten och Götheborgs IIandelsoch Sjöfarts-tidning — hafva börjat fästa en allomaraara DTD Toaamhat nå viscsga oanba ha

12 april 1856, sida 2

Thumbnail