Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1856, sida 2

— —— ——— ———— mål som vanligt, och visa dig vänlig och god mot alla menniskor, utan att fråga efter obetänksamma ord och ovänliga ansigten. På det sättet skall stormen snart gå öfver. Och till Michelsmässan, min flicka, är du, såväl som Sven, fri från din tjenst. Tänk på det, så muntrar det ditt sinne ... Men berätta nu, hvad patron sade dig och hvad du svarade, ty jag kan väl tänka, att något samtal varit er emellan, innan han begaf sig hit. — Ja, i morse kallade han mig upp till sig; jag tänkte att han ville tala vid mig om ladugården. Far kan icke tro, huru förvånad jag derför blef, när patronen med en besynnerlig blick på mig frågade, om jag ville blifva en rik och förnäm fru. Jag svarade, att det vore förstor ära, och att derpå har jag aldrig tänkt. Då sade han, att sådan lycka har händt fattiga bondflickor förr, och att han ville gifta sig med mig. Jag trodde i början att patronen bara gycklade, men då förklarade han, att han menade rena allvaret, och att han skulle åka hit till far och mor och underrätta er om sitt beslut. Far kan aldrig tro huru besynnerlig jag blef till mods vid de orden; jag teg en lång stund, men då frågade patronen mig: nå, hvad säger du om din lycka, Johanna? Då fick jag mål i munnen och svarade: herr patron, det är mig en för stor ära, och dessutom är jag förlofvad med Sven Stål.