det döda, ser han icke, och förstär icke sin tid: öfver hans likkista skall hela uppstaplingen åter falla tillsammans — om icke detta till och med sker medan han ännu lefver. Obegriplig är dock denna sjelfförnekelse, att samma man, som med en sådan häftighet kämpar emot hvarje inskränkning i sin maktfullkomlighet, villigt öfverlemnar en så stor del af denna makt åt adeln, och låter dessa småherrar uppspira bredvid sig utan att betänka, huru lätt de kunna växa honom öfver hufvudet. Till den politiska sidan af denna kamp sluter sig den religiösa. Vi skola samt och synnerligen förvandlas till rättrogne, icke genom öfvertygelse, ty det går icke, men genom lagar och förordningar med polisens tillhjelp. Redan kräla skrymteriet och hyckleriet omkring i alla hörn och vinklar, medan föraktet derför med hvarje dag växer bland folket, och ordet Pfaffe börjar blifva den stående titeln på presterna uti folkets mun. För detta har man atttacka den fromlande herrsklystnaden, hvilken dock lika litet mäktar föra tidehvarfvets upplysning och deraf följande rationalistiska riktning baklänges, som vattnet uti en strömfåra kan vändas om emot sin källa.