Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1856, sida 2

heller en lätt sak, emedan dertill fordrades en hel hop, som baronen uppräknade, och som naturligtvis icke finnes hos vära litteratörer, men om det gått klent med den dramatiska scenen oaktadt den hjelp baronen haft af hr Kjellberg, och den han villigt erkände, så hade han deremot egnat mera omsorg åt den lyriska. (Härvid bör dock rättvisligen anmärkas, att baronen hade en viss tur deruti, att den största af de operor, han gifvit, Profeten, redan var nästan fullständig och till en del inöfvad vid slutet af hr Schybergs regemente, så att baron Bonde egentligen i och för densamma blott hade att låta besörja åtskilligt i afseende på dekorationerna). En komplimang gafs här åt hr Foroni och hr Roberg för deras oförnekliga förtjenster och talang, hvar i sitt fack. — Man hade ock klandrat honom att han skulle hafva sökt pressens understöd, och detta erkändes, men det hade dock icke skett genom annat än lofliga medel. Han hade — jag bör här citera ordagrannt — endast beredt litteratörer och publicister tillfälle att utan alltför dryg utgift för sig och sina familjer, oftare besöka kongliga teate n och följa den med en jemnare uppmärksamhet. Om detta vore ett fel, delade frih. den med alla teaterstyrelser i verlden. Kritiken vore för könsten, hvad den fria pressen är för statslifvet och friheten (bra! mycket bra! tillägger Dagbladet). Man skulle likväl nästan hafva anledning förmoda, att denna förtjenst hos kritiken, så vidt den kan angå teaterstyrelsen af frih. egentligen erkännes då den genom ilofliga medel föranledes att förnämligast puffa och berömma. Man hade äfven klandrat frih. för det han utdelat fribiljetter: Ja, det har jag gjort, sade han, men icke utan beräkning, och det får erkännas, att denna beräkning äfven varit god, då recetterna blifvit uppbragta högre i medeltal, än under företrädarne. Angående den det oaktadt åsamkade stora skulden yttrade han något derom att valuta för en del finnes i ett ökadt materialförräd som lemnas åt efterträdaren. Nå det har i allt fall ingen så mycket att säga om, i och för sig, då Hans Maj:t Konungen betalar; men väl derom, att de slösande utgifterna icke bättre kunnat användas för att få upp den dramatiska konsten på en bättre ståndpunkt. Uller hvad skall man säga om den kommentar till friherre Bondes tal, som lemnas deraf att I i —— Börjessons skådespel: Solen sjunker, som länge legat inlemnadt till kongliga theatern men ej mottagits, nu ger det ena sulla huset efter det andra på Mindre theatern för en af dess skönheter förtjust publik, om också några svaga ställen förekomma. Tidningarna hafva redan uppräknat en del af de vid tillfället närvarande litteratörerne; bland redaktörer voro der herr Dahlman representant för Dagbladet, hr Sohlman representant för Aftonbladet, Wohlfahrt och Bruhn för Posttidningen, Crusenstolpe för Folkets Röst, Rydberg för Kapten Puff. Som hr Almlöf sades vara sjuk och hr Dahlqvist bortrest, så tackade premieraktören Svenson på talet; hvarefter theaterns läkare professor Cederschöld och hofpredikanten Nordenson höllo hvar sitt tal till honom. Till hela denna fest hörer likväl ännu en liten efterpjes som kunde tituleras: det sista aftackandet och uppfördes omkring kl. 1 1. Den utgjordes af en mundtlig högljudd order af friberrn till en vaktmästare, hvilken order stod i ett eget förhållande till de föregående artigheterna och verkligen utvisade en odiplomatisk öppenhet; det skulle måhända icke vara rätt grannlaga att reproducera detta i tryck, dock kan det nämnas att åhörandet deraf väckte blandade känslor hos de, såsom Dagbladet säger, nyss förut af konversationen och champanjen upprymde gäster, som ännu icke hunnit aflägsna sig. Jag kan icke sluta detta bref, utan att fästa M. H:s uppmärksamhet på, att ingen Stockholmstidning ännu nämnt ett ord om innehållet af de korrespondensartiklar, som Handelstidningen förut innehållit om den kongliga theatern. Att de det oaktadt väckt en viss oro i lägret bevisas deraf, att man i tidningarne sett åtskilliga gissningar om hvem som kunnat vara författare dertill, såsom på Otto v. S., fru Hebbe, fru Stjernström, signa turen 0. 8 v. Det har utan tvifvel sir komiska sida att se vederbörande drifva på villspår efter korrespondentens person på det ta sätt, medan innehållet af kritiken aldeles förtiges och förbigås. Utrikes Nyheter. ENGLAND. Morning Post, ett blad, son anses erhålla ingifvelser från franska beskick