Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1856, sida 1

vdXd —— — — — — ÄR med sältslaget vid Sankt Helena, der Napoleon i grund slog Ryssarne. — När det skall ske? Genast, genast, bror Sjöqvist! utbrast Brackander häftigt, i det han reste sig ur gungstolen och började marschera tvärsöfver golfvet; — ser du, jag anser det vara bättre att förekomma än förekommas. Tror du, att jag vill bli en visa, ett ätlöje, ett spektakel, en skampäle för alla menniskor här i trakten? Brackander har fått korgen! Brackander har fått korgen! med den nyheten komma alla sqvallersystrar och kaffekäringar att ränna om hvarandra; det blir för många år ett samtalsämne, och man skall skratta, håna och begrina mig, och alla de förnämiteter som hoppades, att jag skulle fria i deras hus, skola förlöjliga mig och fägna sig åt, att jag blef bränd på näsan! Nej, Spöqvist, så får det icke ske! Innan detta rykte hunnit spridas, skall jag ge sqvallerkäringarne ett annat att löpa med .,. — Det är rätta sättet att nedtysta det förra ryktet, anmärkte Spöqvist; — det är skarpsinnigt uttänkt ... Jag igenkänner Napoleon på den planen. — Jag skall slå verlden med häpnad och förvå ning, fortfor Brackander; — i morgon bittida kallar jag Johanna till mig och underrättar henne om sin lycka; på förmiddagen reser jag till korporal Brant och meddelar honom mitt beslut, och så snart lysningen hunnit gå för sig, äro vi gifta. Dig, Spöqvist, ålägger jag serskilt att redan i morgon utbasunera mitt beslut i alla väderstreck. Säg till hvar menniska, du träffar, att jag redan friat till Johanna Brant; med ett ord, att hela saken är afgjord. — Bra, bra! skål och lycka till! ropade SpöqvistSjälafränderna stötte glasen tillhopa och drucko skålen i botten. (Forts.)