Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1856, sida 2

lurade sedan lätt de smä i fällan, nogsamt inseende, att många bäckar små göra en stor ä. Disponent öfver stora partier jern, uppträdde han derefter som säljare på Göteborgs börs. men råkade i sin handelsifver alt sälja jern, som han köpt på Göteborgs våg, för billigare pris än brukspatronerna sjelfva sälde dylikt jern på samma våg. Götenorgs börsmän genomskådade då genast sin man, och hade den oartigheten att underrätta honom om att han var en vinglare, hvaraf den för sådana yttranden särdeles ömtålige Fallebo gök kände sig så förnärmad, att han beslöt att skyndsamt lemna ett fädernesland, som ej förstod att uppskatta hans snille. Väl försedd med penningar, begaf han sig i ilande fart till Ilelsingör, der han likväl upphanns af en inspektor, från hvars patron han lurat till sig ett betydligare parti Jern. Pengar eller friheten ! sade inspektoren. ÅIlär är pengar, sade Fallenius, låt mig blott resa: jag behöfver Amerikas luft?. Inspektoren tog reson. Fallenius reste, tillbragte några dagar i Hamburg, der han gaf sig ut för skräddare, kom derifrån på ett emigrantfartyg, och försvann för någon tid. Det korthus, med utscende af handelshus, som han hopvinglat, ramlade naturligtvis genast samman till en magnifik konkurs med få tillgångar och många fordringsegare, till en stor del bönder. Många bragtes till tiggarstafven. Sompedräglig gäldenär dömdes Fallenius att stå två timmar i halsjern och skämmas, samt derefter undergå 5 års fängelse å sästning med arbete. Domen kunde ej verkställas på den rymde, men hans namn blef tecknadt på pålen vid Stranda härads tingsställe, der det troligen står ännu i dag. Länge var dock mannen ej försvunnen. Man sporde att han, vi tro i Boston, uppträdt som värdshusvärd under namnet C. A. Roback, hvilket han snart förvandlade till doktor C. A. Roback, under hvilken firma han i många amerikanska städer spelat rolen af trollkarl med en lysande framgång. En landsman, med hvilken vi talat, besökte honom en gång i Newyork på en audienstimma, och fann Fallebo sannskyldige gök i ett stort, dunkelt upplyst rum, iklädd en blå med stjernor besådd mantel, en hög vidunderlig mössa, och med en lång krokig staf i handen, stående framför ett bord, på hvilket fans en jordglob och en stor foliobok fullskrifven med hebreiska karakterer. Flera hjelpbehöfvande Yankees väntade i förmakat. För att inkomma i det aldraheligaste erlades 5 dollars. Under högtidlig tystnad och med mycken värdighet afhörde han berättelsen om deras missöden: en var sjuk, en annan bestulen, en tredje var kär i Jenny Lind, en fjerde ville veta blifvande spanmälspriser o. s. v. Fallenius såg på sin glob, bläddrade i sin bok, mumlade några ord på svenska om amerikanska fårskallar, som skulle rakas, och gaf derpå sitt orakelsvar på dålig engelska, naturligtvis alltid med en viss fyndighet och tvetydighet i uttryckssätt, som fullt tillfredsställde de goda Yankees. Som läkare var han en tid så sysselsatt, att han höll sig serskild skrifvare (en bokhällare här från staden) endast för att skrifva recepter. De döda lärer han uppväckt sålunda: En munter och frodig yankee kommer en afton till ett värdshus, inlogeras i ett af de bättre rummen, spisar och går till sängs. Midt i natten höres ett genomträngande rop och en häftig ringning. Uppassaren instörtar, finner främlingen blek (han har aftorkat sminket) matt, döende. Med slocknande stämma begär han att doktor Roback, Bedlamstreet, och endast han, skall efterskickas. När budet afgått, blir främlingen småningom svagare, och dör slutligen under vanliga symptomer. Betjeningen står slagen med fasa; men då inträder doktor Roback hög och högtidlig och gör några hocus pocus, frammumlar några besvärjelser, och se! den döde kommer åter till lif, blir alldeles frisk frampå f. m., prisar doktor. Robacks undergörande förmåga befaller en droska och åker till Fallebo gök, för att hembära sin tacksägelse och uppbära sin betalning för en skickligt utförd role. Doktor Roback utgaf för flera år sedan i Newyork en almanacha (hvaraf ett exemplar nu ligger framför oss), full med intyg om förrättade underverk, vida oförskämdare än de attester, som uppdukas om Barry du Barrys revalenta arabica. Detta är troligen första upplagan af det arbete, som Cincinnatis Herald omtalar.