Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1856, sida 2

do 2:ne OoIVOKOnStaplar och ov Konståplar med 10 rdr bko för hvardera, konungens befallningshafvande funnit skäligt att berörde förhöjning, på sätt borgerskapets äldste tillstyrkt, varder medgifven, att beräknas från den 1 Augusti 1852, dock med förklarande att beslutet härom, såsom åsyftande ändring i den af K. M. för Göteborgs polisinrättning fastställda stat, borde före verkställigheten K. Maj:ts pröfning underställas. Vidkommande åter den gjorda framställningen i afseende å förhöjning af det årliga anslag, som polismästaren finge använda utan redovisningsskyldighet, förklarade konungens befallningshafvande, det de ansåge samma framställning om förhöjning af den till polismästarens disposition utan redovisningsskyldighet anvisade andel af poliskassans medel från 1000 rdr till 2400 rdr bko årligen, räknadt från 1854 års början, samt om särskild anordning i berörda ändamål af 400 rdr för ett föregående år desto hellre förtjena afseende, som det större antalet af tjufnadsmäl och andra åtalade lagbrott, jemte den skärpta tillsynen öfver oordningar i allmänhet ovedersägligen vittnade derom, att det med den nya polisinrättningens ordnande afsedda ändamål af ökad verksamhet icke förfelats, samt stadskassans behållning af inflytande bötesoch vitesmedel, så vidt från förhållandet under åren 1851 till och med 1853 i medeltal kunde slutas, äfven med beräkning af ifrågasatta ökade afdrag till hemliga utgifter, komme att blifva större, än som vid verkställighet af den nya polisorganisationen på grund af föregående årens erfarenhet kunnat påräknas. Emellertid ansågo konungens befallningshafvande framställning äfven i denna del af målet böra göras till Kongl. Maj:t. Öfver detta konungens befallningshafvandes beslut besvärade sig borgerskapets äldste, för så vidt beslut meddelats i frågan om förhöjning af det till polismästarens disposition ställda anslag, samt drätselkommissionen, under bestridande af ej mindre nyssnämnde anslags förhöjning, än ock den ifrågavarande tillökningen i det årliga beklädnadsanslaget för poliskonstaplarne. Resultatet af dessa besvär blef följande Kongl. Maj:ts resolution, som förtjenar att återgifvas ordagrannt. Dessa underdåniga besvär hafva WI i nåder låtit OSS föredragas och dervid väl funnit att de omtvistade frågorne, hvilka afse ändring och tillägg i den af OSS för Göteborgs polisoch nattbevakning fastställda utgiftsstat, följaktligen bort Wärt ompröfvande i administrativ väg underställas, och att magistraten oriktigt förfarit, då den i målet genom formligt utslag meddelat beslut. Som emellertid ärendet, efter fullständig utredning, nu kommit under Wår nådiga pröfning, hafva WI ansett detsamma icke destomindre kunna till nådigt afgörande företagas, samt dervid, på grund af hvad i målet förekommit, funnit skäligt att i nåder gilla och fastställa hvad J (konungens befallningshafvande) uti Edert nu öfverklagade utslag resolverat, så väl i afseende på tillökning i årliga beklädnadsanslaget för polisbevakningspersonalen, som i afseende på förhöjning af det under polismästarens förvaltning stallda särskildta anslag till omkostnader, som afse uppmuntran för nitiske polistjenstemän, belöningar sör ordningens synnerliga främjande samt stölders och andra grofva brotts upptäckande, äfvensom ndlidandes tillfälliga understödjande; dock så att förvaltningen af nyssberörde anslag hädanefter skall vara underkastad enskild redovisning inför landshöfdingen i länet; hvilket WI Eder till svar samt egen och samtlige vederbörandes underdåäniga efterrättelse härmed i nåder tillkännagifva. OSCAR. J. F. Fåhreus. Vid detta Regeringens beslut har man att skilja mellan de två sakerna: beslutets riktighet i och för sig, och Regeringens lagliga rätt att fatta ett sådant beslut. Till bedömmande af den sednare frågan benhöfver man blott erinra sig följande 8 i 1751 års ännu gällande konungaförsäkran: Städernas enskilta medel äga Magistraterna tillika med Borsyerskapet till aflöningar och publika byggnader, efter staten och privilegierna, att disponera, och bör öfverskottet till inga andra usus användas än till städernes upprätthållande, prydnad och förbättring, samt flera deras nödiga behof. Det är alltså klart, att hvarken Kon. Bef.hafvande, ej heller Kongl. Maj:t ägt rätt, att mot Magistratens och Borgerskapets Äldstes bestämda och väl motiverade bestridande, ålägga staden att utbetala de ifrågavarande medlen till Poliskammaren. Den tillagda redovisningsskyldigheten inför Landshöfdingen — ej ens inför Kon. Bef.-hafvande — är en ytterligare ol aglighet, hvarigenom man velat så småninFE A44A A4