Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1856, sida 1

————— ;— V— ——— hofnarr, som nägonsin gycklat med ett krönt hufvud). samt trovärdiga berättelser om skogsjungfrur, bergtroll. neckar, tomtegubbar och mera sådant. Pelle Larsson påstod, att han mången mörk höstnatt, då han setat vid kolmilan och lyssnat till vindens tjut i skogen, såg skogsjungfrun med högtidliga steg vandra förbi; och en annan af arbetarne, som förut varit bergsprängare vid Taberg, visste att berätta om Tabergsgumman och hennes slott djupt inne i bergets sköte. Man hade engång, sade han, beslutat spränga ett hvalf tvärsigenom berget, men då man hunnit några famnar in i detsamma, ljöd inifrån en röst, som förbjöd dem att fortsätta, ty de hade nu hunnit nära gummans sängkammare. Men det påbörjade hvalfvet finnes ännu qvar och kan beses af hvar och cn, som besöker Taberg. Det led nu längt inpå natten, och djeknarne kände behof af hvila. De lade sig på de anvisade bän-— karne, och, trötte af dagens vandring, inslumrade de snart i oskuldens och ungdomens lugna sömn III. Korporal Brant: — Upp, gossar! ljöd en röst i djeknarnes öron. De vaknade. Strömmen brusade. bälgarne flisade, hammarne knackade: det var den gamla musiken, som oupphörligt, år ut och år in, ljuder på ett sådant ställe. Men framför våra vänner stod Sven masmästare med ett bylte i ena handen och sitt stora pinsbacksur i den andra. : — Ni 10t så godt, att jag tyckte, det var synd