Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1856, sida 1

buller, som den arbetande maskinen och de lika ifrigt arbetande menniskorna förorsakade. Adolf och Göran gingo uppför den långa bro, som förde till mashyttans öfre våning och på hvilken koloch kalkstenslaster brukade uppköras, för att kastas i ugnens vida gap. De helsade vänligt på de af rök och sot svärtade männen, och desse besvarade helsningen på samma sätt. Sällan komma besökande från andra orter till denna aflägsna del af bergslagen, och man undre derför ej, att bergsmännen med en viss nyfikenhet utfrågade våra djeknar, hvilka de voro och hvarifrån de kommo. Sedan desse gifvit godt besked för sig, blef det deras tur att fråga, och de fingo nu bland annat veta, attegaren till denna masugn likasom till flera andra, jemte stångjernshamrar o. 8 v., var den rike och mägtige patron Brackander på Trefnadslösa Trefnadslösas karaktersbyggning var just det hvitmälade hus, som vännerna sett, medan de hvilade på kullen. Deref:er begäfvo sig djeknarne till mashyttans nedre väning, hvarifrån sången ännu hördes. I dörröppningen till densamma visade sig en verklig jettegestalt, en karl på sina sex fot och lika många tum, insvept i skinnkläder och med en bredskyggig hatt nedtryckt öfver det sotiga ansigtet. U Hvad är ni för olags folk? frågade han temligen barskt. — Vandrande djeknar, svarade Adolf och Göran på en gång, och den sednare tillade: — Vi fundera på att stanna här i mashyttan öfver natten, om ni, godt folk, icke har något deremot, och sedan fortsätta vår resa i morgon. — Djeknar från Wexiö? Prestgesäller? fortfor jetten; har J gått vilse, eftersom ni kommer sähär? Här ä just inga beqvämligheter för sädane gäster.