Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1856, sida 3

telrolen på ett sätt, som förtjenar erkännande om än hennes figur och aktion ej alldeles I motsvarade det späda, sylfidiska och naiva, man är van att tänka sig såsom karakteriserande den unga Zigenarflickan. — Hr Ljungdahl borde, om det är honom möjligt, inlägga något af spansk grandezza i sin roll såsom den gamle afskedade officern; detta skulle snarare höja än minska den komiska anstrykningen och vore utan tvifvel mer öfverensstämmande med den typ, författaren i nämnda karakter velat framställa. Skådespelet Edit är af madame BirchPfeiffers produktiva penna och vittnar, likasom hennes öfriga dramatiska alster, om stor förmåga i hvad vi skulle vilja kalla det mekaniska i den dramatiska kousten. Madame Zirch-Pfeiffer är ej en skapande genius: men hvarhelst hon finner ett stoff, hvaraf hon anser sig kunna bilda något, vet hon att på ett ganska fyndigt sätt bearbeta eller omstöpa det för teatern, vare sig att stoffet är hemtadt från tyska byhistorier, franska romantikens eller våra svenska författarinnors produkter. IIufvudpersonen i fru Carlns romanEn nyckfull qvinna är en mästerligt, och med stor kännedom om menniskohjertat tecknad karakter, som lämpar sig särdeles väl för teatralisk behandling. Också har fru Birch-Pfeiffer lyckats att i skådespelet Edith skänka skådebanan en produkt, som i och för sig är af öfverlägset värde, om man också, med kännedom af de rika materialier, fru Carlns roman lemnade till hennes förfogande, måste medgifva, att något ännu bättre kunde gjorts af densamma. Så har madame Bireh-Pfeifser ej begagnat sig af den i romanen anbragta peripetien, genom hvilken Ediths karakter består eldprofvet och visar sin inre friska, af ett missbildadt skal länge dolda kärna. Detta kunde skett, utan att skådespelet derför behöfts utdragas på längden. — Hvad angår utförandet, är Ediths roll så predominerande och utfördes så förtjenstfullt af fru Schwartz, att det verkligen skulle behöfts en viss ansträngning från de öfriga i stycket uppträdande personernas sida, för att skämma bort intrycket af det hela. — Herr Pettersson såsom Ernst Wahlau var måhända ej på sin riktiga plats, men denne unge skådespelares vackra bemödanden att fullkomna sig i sin konst gifva honom anspråk på öfverseende af de brister, som vidlåda honom. — Om det sätt, hvarpå de öfriga rollerna voro besatte, kan endast godt sägas; vi våga dock härifrån undantaga grefvinnan Thalfelds, som utfördes af fru Andersson. Ju längre bekantskap man gör med fru A:s talang såsom skådespelerska, desto mer bestyrkes man i den åsigt, att fru A. med få undantag endast bör uppträda i en viss branche af den lägre komedien. Grefvinnan Thalfeld erinrade, i värt tycke, alltför mycket om mamsell Sidell. Till samma omdöme berättigades vi af fru Anderssons spel uti Onkel är diplomat, en pjes, som med skäl bör räknas till den finare komedien och i utförandet kräfver större resurser, än man vanligtvis finner hos våra resande skådespelaresällskaper.