teter sådane ackorder direkte till arbetarne kunna utlenmas, desto battre är det; men de vid synas också hontrabteringarne vid statens arbeten åtminstone för de första åren eller till en början, böra stanna. I allmanhet torde användande af kontraktorer i stör; re skala medföra en sorts demoralisatien af landets arbetsfoll; ty den egne vinsten n åste förbise den bäde moraliska och fysiska varden af arbetarens pe:son: och den omutliga rättvisa, som vederfares honom vid ett statens arbete, kan blott undantagsvis komma honom tillgodo hos den enskildta entreprenören. ; Den skola, som de i statens tjenst vid jernvägarne nu anställde tjenstemän måste genomgå, då både de ekonomiska och tekniska detaljerna af arbetet äro dem anförtrodda, skall snart nog bilda ingeniörer, som icke allenast kunna leda de tekniska göromålen, utan äfven organisera de ofta lika angelägna ekonomiska bestyren vid de jernvägsföretag, som sannolikt i en nära framtid fordra ett stort antal tjenstemän. Det torde också icke vara en af de minsta fördelar som hämtas från statens jernvägsbyggnader att 8 stationschefer, ungefär lika mänga stationsingeniörer och dubbla detta antal nivellörer och elever nu utbildas för yrket. Det återstår sedan att verkstäder inom landet uppstå, der lokomotiver och vagnar samt andra machindelar till jernvägen förfärdigas, för att göra landet oberoende af utländskt biträde, vid dessa snart ätven hos oss nationeli företag. De vid statens jernbanor anställde tjenstemänschakt och verkmistare voro till en början med några få undantag alldeles ovana vid arbeten af denna beskaffenhet; men jag vågar i underdånighet uttrycka den åsigt att det af Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer fattade beslut att åtminstone till en början låta för statens räkning utföra rikets jernstambanor, kostar landet och det allmänna mindra än hvarje annat system för deras utförande, hälst de lärpenningar, som till en början möjligen blifvit förspillda till sitt belopp, icke äro jemförlige med de summor, som arbetet, styrdt af utlänningar, obekante med vårt folk, vårt klimat och våra priser, kommit att medtaga, och de små uppoffringar, som den vunna erfarenheten medfört, är en landets behållning, delad på d ass egne söner. I allmänhet har jag allt skäl att vara belåten med den verksamhet och de bemödanden att lära sig leda folk och arbeten, som utmärkt verkets tjenstemän under det passerade året; och jemte det jag inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet får vitsorda detta förhållande, väger jag tillika uttrycka den öfvertygelse, att den under sistlidet år af både befäl och arbetare vunna erfarenhet skall komma det innevarande och framtiden tillgodo. Under det passerade året hafva inga kostnader uppstått genom misslyckade arbeten, då jag undantager de under min egen ledning gjorda, i det föregående åberopade försök, art genom jordfyllningar söka tränga till botten i några af vikarne utmed sjöarne Aspen och Saflången, för att derigenom undvika djupa dyrbara sprängningar i närliggande be guddar, hvilket sednare arbete dock slutligen mäste vidtagas. Om inga nu oförutsedda hinder inträffa, så bör någon del af såval Södra som Vestra Stambanorne mot slutet af året vara så fulländad, att lokomotiver för en eller annan mil derå kunna användas; hufvudsakligen i ändamål att få svenskar inöfvade till konduktörer, eldare och andre vid den rörliga materielen erforderliga befattningar, för att sävidt möjligt är äfven göra desse lägre tjenstebesattningar inhemska. Ledande ingeniörerne för de särskildte tvenne statsbanorne, majorerne Beijer och Nordström, utom hvilkas biträde jag icke vågat ätaga mig ledningen af statens jernvägslyggnader, hafva hvardera med särdeles sörtje st fyllt sine platser. Göteborg den 2 Mars 1856.