Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1856, sida 2

planer på Franska kejsarkronan. Man finner deraf, att vi endast och allenast genom slumpen, genom en mans personliga ärelystnad, blifvit inkastade på den olyckliga politiska stråt, som vi nu se klar för oss, men hvarifrån vi ännu icke ens kunna sägas hafva börjat arbeta oss tillbaka att för ofvannämnda planer alla våra intressen uppoffrades ät Ryssland. Det visar sig att Carl Johan hela tiden hade denna plan i bakgrunden, och att Kejsar Alexander verkligen gillat denna plan, som tillintetgjordes endast genom Talleyrands slughet. Orsaken hvarföre ryska kejsaren icke blott skenbart, utan ganska uppriktigt omfattade detta förslag, var den att han i sådant fall hade kunnat behålla Norge för egen räkning. Ins. vill till en början endast fästa uppmärksamhet på följande stycke ur 10:de delen af I ourriennes år 1829 i Paris utgifna memoirer Statsrådet Bourrienne var N. mpoleons förtrognaste handsekreterare och stod på en mycket vänlig fot med Carl Johan, som medelst ett smickrande handbref tilldelade honom Nordstjerne-orden. Bourrienne yttrar öfver ifrågavarande ämne: Under den tid tisIip. då Bernadotte (kronprise n af Sverige) vistades i Paris, såg jag honom dagligen. Han dolde blott svagt för mig det hopp han gjort sig att styra Frankrike, och under de många samtal, som våra ömsesidiga göromål tilläto oss att hafva med hvarandra, förvärfvade jag öfvertygande bevis om hvad jag alltid trott, utan att han sagt mig det uttryckligen: att nemligen han hade i sigte att efterträda Napoleon. Prinsen af Benevent hade i min närvaro sagt till kejsar Alexander: Vill ni upprätthälla Bonaparte? Nej, ni hvarken kan eller vill gör: det. Jag bar redan haft den äran att säga Eders Maj:t, att ingenting kan ställas emellan Napoleon oc h Ludvig XVIII; allt hvad man satte i stället, hvilket val man ock gjorde, af hvad beskaffenhet det vore, skulle det blifva en intrig, och ingenting kan hafva nog styrka, eller nog stadga, för att nppchalla den, som vore dess föremål. Bernadotte, Eugene, en förmyndareregering, allt det der är intriger. Man har sett huru Talleyrands åsigt i detta hänseende s hos kejsar Alexander. Sedan den dagen då jagr general Roynier hos he rtigen af Rovigo hade mina starka gissningar härutinnan öfvergätt till sådan v het, att jag yttrade det till Bernadoite oc h när han slutligen blef drifven ur sina innersta förskansningar, gjorde han ej mera någon inskränkning isitt förtrocnde till mig, och bekräftade ha It och hållet, hvad jag visste om mötet i Åbo. Jag insåg lätt det intresse kejsar Alexander fann i Bernadottes öfvertagande af högsta makten i Frankrike. Ty då hade Finland kunnat bibehållas af Ryssland, såsom en vedergällning för det stöd denna glupande makt lemnat en ny regentslägt, och på samma gang hade hon kunnat taga Norye för sin eyen räkning, i stället för at gifra det såsom en ersittning at Sverige; och det hade ändock varit en vedergällning för det beskydd Ryssland lemnat Sveriges gamla konungaätt. Det var den bakslugaste politik i verlden, hvarmedelst Ryssland skulle vunnit på begge sidor.