Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1856, sida 2

Bom 1010d0)t TITCMns undertecknande, ansores hr v. Manteuffels vägran att underteckna protokollerna innan han läst dem. Den preussiske fullmäktigen begärde flera dagar för att taga kännedom af handlingarne. Flere af kongressledamöterna hafva varit sjuka, deribland hr Brunnow. Turkiske ambassadören Mehemet-Djelmid-Bey lider af en ögonsjukdom, hvilken förhindrar honom från allt deltagande i förhandlingarne. FRANKRIKE. Den bekante pariserkorrespondenten Y i Lndep. belge skrifver, att det är Frankrike, som Preussen hufvudsakligen har att tacka för sin inbjudning till konterenserna. Denna uppgift, som står i strid med hvad som annars blifvit antaget att det skulle vara Österrike, hos hvilket Preussen står i denna tacksamhetsskuld, vinner i styrka derigenom, att preussiska tidningarne nästan dagligen upprepa detsamma. Kejsaren har för i år fördubblat aflöningen för hela sin hofstat. Oaktadt förbudet emot omsättningen i främmande papper har affärsverksamheten, till följe af förtroendet till fredens återställande, betydligt utvidgat sig. Spekulationen är hufvudsakligast riktad på bankoch jernvägsföretag. Huset Rothschild ensamt är interesseradt i nära 200 svenska mil utländska jernvägar, för det mesta i Italien och Spanien. SPANIEN. Spanska tidningarne sysselsätta sig mycket med de försök, som äro å bane inom skötet af Cortes för att organisera nya partier. De modererade, eller rättare förstuckne reaktionäre, som konstituerat sig i en slags parlamentarisk center, hafva skickat en deputation till Espartero. Denna deputation har blifvit emottagen med välvilja och segorhertigen har med tacksägelser antagit det anbud af medverkan som man gjort honom, men har undvikit hvarje yttrande, som kunde tydas derhän, att han gillade eller gynnade bildandet af det nya partiet. Personer i hans omgifning påstå också, att han sparar alla sina sympathier åt den progressistiska förening, som äfven är i begrepp att bildas, och att det är i vensterns 1. der som han hoppas finna sitt stöd. Bildandet af det progressistiska partiet går med stora steg framåt. Den 16 Mars ägde rum en sammankomst, som bevistades af 86 deputerade. Efter 4 timmars diskussion antogo de församlade det beslutet, att de medlemmar, som äro närvarande, förklara sig tillhöra det progressistiska partiet, icke erkänna någon annan chef än hertigen af Vittoria (Espartero) och hafva för mål att uppmuntra och bevara endrägten emellan alla goda liberale. Innan församlingen ätskiljdes, utsågs en komitö af 12 medlemmar, som har till sin uppgift att med alla krafter verka förrealiserandet af berörde beslut. Det blir allt mera sannolikt, att budgetdebatterna sluta dermed, att Cortes antaga finansministerns projekter, hvilkas förkastande skulle hafva ministerens upplösning till följd. PREUSSEN. För några månader sedan hade Chronique Scandaleuse att omtala en depeschstuld, i hvilken sjelfva premierministern, hr v. Manteuffel, skulle varit invecklad. För att få reda på junkerkamarillans hemliga intrigspel, berättades premierministern hafva mutat betjenter hos högtstående personer i berörde kotteri, för att de skulle delgifva honom de depeschkorrespondenser, somderas husbönder underhöllo med sina vänner i St. Petersburg. Betjenterne, som ville förtjena på tvenne håll, sålde imellertid sina herrars hemligheter äfven till franska beskickningen. Det blef imellertid ingen rättegång af denna affär, och man trodde hela saken vara nedtystad, då nu nyligen i Berlin och äfven i landsorten i tusentals exemplar spridts ett tryckt bref, hvilket innehåller en utförlig berättelse om hela förloppet af denna historia. Det tros, att denna publicitet, hvars upphofsmän efterspanas af myndigheterna, döljer någon ultra-reaktionär intrig emot den nu i Paris frånvarande miniStern v. Manteuffel. Denna förmodan bestyrkes deraf, att junkerpartiets organ, Neue preus. 2eit., med särdeles häftighet påyrkar en undersökning af depeschstölden. Talar ryktet sanning, skulle intrigen hafva ett stöd i inrikesministern v. Westphalen, som skulle hafva beslutat att taga afsked, såvida ej en ransakning anställes, som kan sprida ljus öfver oftanämnde mysteriösa affär. Det säges äfven, att v. Westphalens beslut skulle vara motiveradt af missnöje med den nye polispresidentens utnämning, hvilken skett emot hans önskan. Denna uppgift passar imellertid förträffligt i stycke med det öfriga, enär nämnde tjensteman icke tillhör junkerpartiet och ej vill röra i depeschstölden. I ArO OAOAA A 12