Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1856, sida 2

oaktadt de omöjligheter litet hvar ansåg skola ligga derför. Det är nu två år sedan Göteborgs innevånare med stor enthusiasm helsade de stolta örlogsmän, som gästade vår kust, under den frejdade härföraren, gamle Sir Charles befäl. Många förhoppningar voro fästade vid denna starka armada, mot hvilken man ansåg att hvarje motstånd skulle blifva fåfängt. Vi hafva ej hört till dem, som klagat öfver att dessa förhoppningar blifvit besvikna, ty för Sverge har dock ett stort mål vunnits, nemligen förstöringen af Bomarsund, denna knutna Ryska näfve, tätt intill Sverges ansigte. Med Bomarsunds grusande böra vestmakterna hafva ätminstone tystat allt knot från svensk sida att de ingenting uträttat. — De två år, som hafva förflutit sedan nämnde tid, hafva kanske icke för samtiden synts händelserika nog, men i en framtid, då åren icke utmätas på väntans långsamma dagar och timmar, skall man häpna öfver både de händelser åren burit i sitt sköte och de hvälfningar i opinionen och de politiska förhållanden, de medfört. Det vigtigaste i sistnämnde hänseende är, att Rysslands om ej öfvermakt, dock öfvermod mäste anses brutet. Mången tycker att i detta afseende kriget uträttat allt för litet, och beklagar, att ej det så gynnande tillfället nu begagnats. Äfven om vi instämma i detta beklagande må vi dock få erinra, huru förr dr d opinionen nu är i afs. å Ryssland mot hv. d den var kort före krigets utbrott. Då hette det öfverallt: Ryssland är oöfvervinnerligt. Ryssland kommer ovilkorligen att taga Konstantincopel, o. s. v. Om hvilken omhväljning i föreställningssätt och förhållanden talar icke blott denna erinran, då man nu i allmänhet. och detta visserligen på goda grunder, tala ett motsatt språk och anser Ryssland hifva vuit förloradt, derest det nu ej fått sluta fred till följd af vestmakternas undfallenh t. Vi höra redan på förhand hvilka förebråelser skola från ett visst håll komma att ösas öfver vestmakterna för denna undfallenhet, i hvilken man nu skall triumferande finna ett bevis derpå, att vestmakterna aldrig velat Ryssland något egentligt ondt, att kriget för dem blott var en Orientalisk fråga, o. 8. v. Dessa förnumstiga anmärkningar skola komma att göras af samma personer, som med all makt beifrat att Sverge icke måtte deltaga i kriget, och som prisat den politik, hvilken hvarje svensk man skall i en framtid begråta och fördöma, att det underbart lyckliga tillfälle vi nu ägt, att krossa Rysslands öfvervälde och återvinna ett förloradt politiskt inflytande, af omständigheternas makt gått förbi obegagnadt. Samma personer som prisat denna Sverges egen passivitet i en strid, som rörde vårt alldrainnersta, skola utan tvifvel förebrå vestmakterna, att de icke intagit och ÅÄtergifvit oss Finland, m. m, under det vi sjelfva sågo på. Anspråken hafva blott det felet att vara litet löjliga, särdeles om det verkligen är sannt, att man år 1854 erbjöd Sverge att besätta Åland, men fick afslag på sitt anvud, ty Sverges regering hade ej mod att aterupptaga och värna dessa sina till modersfamnen åt rförda barn. Men, säger man, det är icke för Sverges, utan för sin egen skuld . vestmakterna bort fräntaga Ryssland Finland och dermed stärka det öfriga norden. Sannt! Men hvarför har ej Sverges regering tillräckligt lagt detta vigtiga politiska motiv under Europas ögon? Dessutom bör man ihågkomma, att det är Frankrike och kejsar Napoleon, som slutit freden. Och Frankrike haringenting att frukta af Ryssland, behöfver åtminstone intet bålverk mot detsamma. Frankrike har vunnit sitt ändamål: tillintetgörandet af den Ryska sjömakten i Svarta Hafvet och Medelhafvet, i hvilket sednare haf Frankrike nu ej behöfver frukta någon öfverman. Deremot har Frankrike alls intet intresse af Ryska sjömaktens i Östersjön tillintetgörande. Med de ofantliga dimensioner Englands Sjömakt under krigsåren tagit, skulle England blifva fnllkomligt allrådande på alla haf, derest äfven denna del af Rysslands sjömakt förstördes. Så önskligt detta må synas för oss, så litet önskligt är det för Frankrike. Lägges nu dertill, att Frankrike uträttat det hufvudsakliga i det blodiga kriget, att dess krigare-ära vunnit de vackraste lagrar, att kriget kräft ofantliga JJ 711ÖAO11442 —