Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1856, sida 1

— Det var engång en skonert med tjugo mans besättning och två karonader, sade Surcouf; — af dessa tjugo man voro femton Bretagnare, tre Provengaler, en Genuesare och en Parisare. Jag. har anmärkt, att när något utomordentligt förefaller, är alltid en Parisare med ... — Och tre Provensgaler, afbröt honom Paul. Maria undfägnade Paul med ett lätt slag på kinden, ep åtgärd, till hvilken Aurore nickade bifall. — Skonerten, forifor Surcouf, — var på vig till Il de Franee. På 20 latitud och 15 longitud varseblef skonerten ett stort skepp, som gynnadt af vinden styrde kurs på densamme . . Kunnen J gissa hvad skonerten då gjorde? — Han styrde rakt på det stora skeppet, sade Paul, i det han försigtigt höll ena handen framför den hotade kindrn. — Denna gång hade jag rättighet att tala, sade han till Maria, — ty kapten surcouf frågade mig ju! Det är sannt, inföll Sureouf; — Paul har för första gången rätt ... — Mer än man kunde vänta af honom, anmärkte Aurore glädtigt. — Skonerten, fortfor Surcouf, — fann, att hans motståndare var ett af ostindiska kompagniets skepp, försedt med talrik besättning och 26 kanoner af gröfsta kaliber ... Det var David och Goliath midt på hafvet . . . Skonertens kapten ... — Ni har glömt att säga oss hans namn, anmärkte Paul. — Paul är oefterrättlig, sade Aurore till Maria. — Hela hans varelse spritter af glädje och lefnadslust, sade Raymond hviskande. — Ja, han har blifvit en annan menniska, svarade Aurore i samma ton.