Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1856, sida 1

ÅFiAAAHAUUu.rAAQKeT — — ——— sett ögonblickligt och gemensamt beslut, som liknade Ppanisk förskräckelse, dref dem alla under däck; de försvunno genom luckorna, qvarlemnande åtta döde på däck. Skonertens manskap funno sig herrar öfver hela däcket, från förstäfven till aktern, och sjöngo redan victoria, då kaptenen tilltalade dem med följande ord: — Om J tron, att fienden uppgifvit tanken på strid och försvar, bedrän J er. Det finnes tusen exempel på fartyg, som blifvit återtagna af sin besättning: jag känner tillfällen, då hundra förtviflade fångar gjort utfall från skeppsrummet och i sin ordning tillfängatagit ett dubbelt så stort antal af sina besegrare ... — Det vet jag bäst. inföll Paul; — då jag var styrmansgosse om bord å PVietorieuse, korvett med 20 kanoner, blefvo vi vid Malviniska öarne öfvermannade och tillfångatagna af Engelsmännen, men sedan vi fått tid att besinna oss, sönderslogo vi skeppsluckan med våra yxor, rusade upp på däck, kämpade en mot tre och återtogo vårt fartyg. — Det är sannt, sade Sureouf; — befälhafvaren å Vietorieuse var min landsman Cosmao ... — En kärnkarl! utbrast Paul med entusiasm. Ja, han är för närvarande den bäste officern i Frankrikes flotta, sade Sureouf; — hade han blott med en half fregatt varit med utanför Jaffa eller StJean-dAcre, skulle han gifvit sakerna en annan vändning, och Bonaparte hade nu varit herre öfver Indien och Java på köpet. — Och Surcouf, inföll Raymond, — skulle varit general Bonapartes eskaderchef. Jag ber om förlåtelse, min käre grefve, svarade sjöhjelten, — ni begår ett historiskt misstag . . .