Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1856, sida 2

sonligen inför skonungen uttalat samma önskan. Det var han, som ensam bragte de 20,000:s petition om upprätthållande af Slesvigs danska nationalitet till det af polis och soldater spärrade Amalienborg, sedan konungen vägrat att personligen emottaga petitionen och fruktade en demonstration. Det var han, som då Kristian VIII aflidit och den schleswig-holsteinska helstatsförfattningen af d. 28 Jan. 1848 hotade vära nationella intressen med de allvarligaste faror, då upprorsanden allt kraftigare höjde hufvudet i hertigdömena och en katastrofs närhet af många tecken bebådades — det var då han, som förde ordet i de offentliga möten, i hvilka talrika fosterländskt sinnade män rådslogo om tingens hotande ställning. Det fanns i dessa bistra tider knappt någon man, till hvilken Köpenhamns befolkning med större förtröstan blickade upp, än till honom, och hufvudstaden har ej sett många vackrare politiska demonstrationer än den, som egde rum d. 24 Jan. 1848, då konungen hade vägrat att emottaga borgarerepresentationens lyckönskningsadress och 5,000 medborgare af alla klasser derför följde Hvidt hem från Börsen och utanför hans boning med jubel tillkännagaf honom sin tillgifvenhet. Det var slutligen han, som anförde tåget från rådhuset till Christiansborg d. 21 Mars 1848 och med fast stämma uppläste för konungen borgarerepresentanternas adress; det var han, som till det i allvarlig tystnad väntande folket öfverbragte konungens helsning och glada budskap, att ministeren var upplöst, och det var både en uppmärksamhet mot Köpenhamns borgare och en pant för det allmänna förtroendet, att han kallades till medlem af den nya regeringen. Han kände emellertid redan då ålderdomens tyngd, och ett säte i statsrådet utan portfölj tillfredsställde honom icke. Derför återvände han redan den 1 Nov. till sin verksamhet i banken, men först sedan han deltagit i utarbetandet af utkastet till Danmarks rikes grundlag, hvilken han derefter, såsom medlem af riksförsamlingen, var med om att antaga. Härmed slutade Hvidt sin politiska verksamhet; han afslog valet till medlem af landsthinget och drog sig från den tiden mer och mer tillbaka från alla offentliga angelägenheter. Få kunde göra det med större rätt än han; han hade uppnått de år, då enhvar, som användt sin tid till nyttig verksamhet, har billig fordran på lugn och hvila. Det hade lyckats honom i hans ålders höst att föra sitt fädernesland till det mål, för hvilket han såsom yngling hade lågat, för hvilket han såsom man sträfvat, länge med föga framgång, men aldrig utan frimodigt hopp: till frihet och konstitutionel statsförfattning på demokratisk grundval. Danmark skall med full sanning inrista på hans grafsten ett en gång missbrukadt och derför hånadt namn: han var en af dess bäste medborgare.