Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1856, sida 2

1411U0CIIO9O Dudta-. Iauridz Nicolai Nvidt. Vi meddela danska tidningen Fadrelandets nekrolog öfver denne man, som under sin långa lefnadsbana förvärfvat sig ett namn, såsom en af Danmarks yppersta medborgare och kraftigaste förkämpar för borgerlig frihet. Såsom sådan var han väl känd och högt värderad äfven i brödrarikena; de ädla frukterna af hans verksamhet hafva mognat inom hans fosterland, men äro och skola i framtiden ännu mer blifva ett gemensamt godt för hela Skandinavien. vDen 16 Mars afled etatsrådet, bankdirektör Lauridz Nicolai IIvidt, utan någon egentlig förutgående sjukdom, i sin ålders 79:de år. I honom har Danmarks frihet förlorat en af sina uppriktigaste vänner, en af sina kraftigaste målsmän och trofastaste stöd. IIvidt förenade ypperliga egenskaper, som sällan finnas förenade. Med grundlig bildning och lifligt intresse för vetenskap och konst förband han en ovanlig praktisk förmåga och outtröttlig håg för verksamhet; jemte en skarp och snabbt uppfattande blick öfver lifvets förhållanden egde han en varm och innerlig kän sla och framför allt en entusiastisk fosterlandskärlek, som hos den gamle brann lika klar som hos ynglingen. Han var icke alltid gynnad af lyckan, men vann tidigt sina medborgares aktning och förtroende; dem bevarade han oförändrade under sin långa lefnad, de hugsvalade honom i pröfningens dagar och voro de skönaste smycken kring hans hvita lockar. — Genom studier utbildad till verksamhet i embetsmannaständet — han var theologie kandidat — valde han af lust och för sin familjs skull köpmannens fria stånd. Första gången hämmades hans verksamhet och ruinerades hans ekonomiska ställning genom kriget år 1807; andra gången förlorade han åter en stor del af sin förvärfvade förmögenhet genom förändringar i de vestindiska förhallandena, så att han måste välja den inskränkta verksamheten såsom ängfartygsentreprenör. Men hans duglighet och arbetslust funno snart ett vidsträcktare fält, då han invaldes i bankens styrelse, hvars ledande ande han i öfver 20 år var, åt hvilken han offrade hela sin flit och der han ännu med svårighet skall kunna ersättas. Ickedestomindre hade han tid att sköta mångfaldiga borgerliga förtroendevärf; bland hvilka vi serskilt nämna hans mångåriga förmanskap för Köpenhamns borgarerepresentation. Dock, hvad vi framfor allt hafva att päminna om, är hans deltagande i fåäderneslandets allmänna angelägenheter, de stora förtjenster han har om vår fria nationella utI veckling. Kallad af regeringen till provisoriskt rådslag angående ständerinstitutionens inrättning, skickades han såsom representant för Köpenhamn till Roeskildska ständerförsamlingen. Tyvärr tillät honom icke hans anställning i banken att oafbrutet deltaga i dennas möten, men under de år han verkade der, var han först med Schouw, sedan med Clausen en af det frisinnade partiets anförare. Det var Hvidt, som före 1840 kämpaI de för ständerförsamlingarnes offentlighet och I allmän handelsfrihet; det var han, som år I 1840 framlemnade den af 11,000 personer undertecknade petitionen om skattebevillningsrätt och konstitution, sedan han samma år flera gånger, såsom ordförande för grosshandlaresocieteten och borgarerepresentationen, per