Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1856, sida 1

dom, som är så vanlig i Indien, och den läkarne kalla .. låt se .. solstygn ... Så snart läkarne päfunnit ett namn för en sjukdom, så äro de belätne . .. — Men säg mig, utbrast Paul häftigt, — fick ni höra, hvad grefvinnan ämnade säga oss? — Nej, samtalet blef afbrutet genom Vandrusen, som måste gå bort och se till arbetarne, men jag tror, att hon... — Iåt se, om jag kan erinra mig, hvad hon yttrade, sade Paul och förde handen till pannan; — jo, jag minnes nu .. hon hade ännu ej meddelat oss hvad hon egentligen menade, ty icke kallade hon oss tillsammans, för att tala om korstågens qvinnor och om sitt barndomslif på Ceylon... — Låt oss ej nu tala härom, Paul! Ni bör söka att vara lugn. — Åh, nu är jag ganska lugn . Herr grefve, tro mig, jag känner madame Despremonts; hon förklarar sig aldrig genast, utan... — Paul, här äro några nya blad, som jag doppat i vatten. Låt mig lägga dem på er panna.. Detär ett säkert läkemedel. — Raymond, jag känner mig nu må alldeles väl ... tro mig, jag känner grefvinnan ... Hon har något ganska vigtigt att säga oss i dag... jag anar hennes afsigt ... genom att tala om sina store män och okända qvinnor vill hon förbereda er eller mig . en af oss båda .. på en handling af uppoffring och sjelfförsakelse ... — Kanhända; men lätom oss ej uttrötta oss med gissningar; vi skola snart erfara, huru det förhåller sig. e I ert ställe, Raymond, skulle jag också vara lugn som ni... . . — Sehär, Paul, tag min arm; jag vill låta er andas frisk luft.