Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1856, sida 1

EDe fridlöse på Java. Af Möry(Forts. fr. föreg. N:r.) Detsamma hände mig härom dagen, återtog Raymond; — jag drömde, att jag såg Lurcoufs fartyg passera förbi kusten, och när jag återkom till sansning, trodde jag verkligen ... Men huru är det, min vän? Ni befinner er väl mycket bättre? Vattnet i denna källa skulle kunna uppväcka en död... Men hvad ser ni efter? — Jag tyckte, att grefvinnan Aurore var här nyss . Men nu finner jag henne icke. — Hon lemnade nyss rotundan, men kommer snart tillbaka. Hon söker systrarne Davidson. som gingo bort i Vandrusens sällskap. Paul, min vän, flytta er mer i skuggan. — Tack, tack, Raymond, sade Paul med vek stämma; — ni kunde låtit mig dö. — Låtit er dö! Hvad tänker i ni på?. — Raymond, hviskade Paul vemodigt, —ni är ädlare, ni är bättre än jag. — Bah! Den ena menniskan är lika god som den andra. Jag har ännu aldrig sett någon tveka, när det gällt att hjelpa en vän. — Nu, då vi äro ensamma, fortfor Paul med låg röst, — så säg mig, Raymond, om jag i yrseln yttrat något, som kunnat förtörna fru grefvinnan. — Käre Paul, ingen har fästat sig vid de ord, ni yttrade. Vi visste, att ni fått ett anfall af den sjuk