(Aeddeladt.) Nedanstående anmälan torde redaktionen af Göteborgs IIandelsoch Sööfarts-Tidning benäget i tidningen intaga: yNatten till den 20 i förliden månad nedbrann genom vådeld här på Nösund å Oroust ett manhus, tilmörigt afl. salteri-idkaren T. B. Olssons i Kyrkosund sterbhusdelegare. I samma hus bodde, i hvar sitt rum, tvenne hushåll, arrendatorn Olof Nilsson med hustru och sju barn, af hvilka det äldsta är 18 och det yngsta 1 år gammalt, samt statdrängen Isak Olsson med hustru och 1 årsgammalt barn. Kl. mellan 12 och 1 uppväcktes Olof Nilssons hustru, mannen var ej hemma, af sitt ena barns rop: att det lyste genom dörren till köket. Förskräckt uppskyndar modren och mötes då hon öppnar samma dörr af en så häftig eldsläga, att hon, tefter dörrens tillslutande, ej hinner mer än att uppväcka sina många sofvande barn och få dem ur huset så blotta som de i sin oskyldiga sömn lågo, samt sina äfven sofvande, om ingen fara anande, grannar. Detta var ock hög tid, ty inom några få ögonblick utbreder sig elden öfver hela huset och intränger de rum der båda familjerna så nyss hvilade. Grannarne, som väcktes genom jemmerropen, skynda till stället, men försent; deras blickar mötas endast af det lågande huset, de klagande offren, de gråtande barnen. Der står denna arma moder med sina sju nakna barn i kölden med förtviflan målad i sitt ansigte, oviss hvar hon skall få hus, kläder och föda till alla dessa! Allt var förloradt, tillochmed det ringa spannam ilsförrådet, som skulle tjena till utsäde och sommarföda. Och hvilken Jobspost för den frånvarande fadren! Likväl hafva dessa olycklige orsak till tacksamhet mot Försynen, som med sin vakande hand vidrörde den slumrande 8-åriga flickan och derigenom räddade alla från att blifva innebrända. — Hvad grannarne kunde göra för att afhjelpa stundens mest trängande behof, det gjorde de, hvarvid ej bör lemnas oanmärkt att handl. 0. genast frikostigt utdelade bland de brandskadade 30 rdr bko; men hvad förslår det bland så många? Dock, den välsignelse som en gång förvandlade fem bröd och två fiskar till en ymnig anrättning åt femtusen, utdelas ännu af samma Nådens Herre, väl icke omedelbarligen, men begagnande dem han gifvit en större lott af sitt goda såsom medel, flyter Hans välsignelse till de behöfvande än i dag. Till eder vända sig också nu dessa olyckliga och bedja om hus, kläder och bröd för sig och sina små! J