Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1856, sida 3

Iannsrorten. NORRKÖPING. Såsom ett glädjande bevis på den uppmärksamhet som man nu i utlandet börjat egna åt äfven svenska industrialster oeh de framsteg som den inom vårt samhälle företrädesvis idkade klädesoch korderojfabrikationen på sednare tider vunnit, må anföras, det hr fabrikör L. J. Eliasson, som så väl vid expositionen 1851 i Stockholm och 1852 i London, som nu sednast vid den i Paris, erhållit belöningsmedaljen för der exponerade varor af dess tillverkning, blifvit af Societet Universelle pour pencouragement des arts et de Vindustrie i London kallad till ledamot under titel af vice President honoraire. WISBY. Från Ronchamn skrifver en korrespondent d. 4 d:s till Gottl. Läns Tidng: Förl. Fredag, d. 29 Febr., inträffade följande sorgliga olyckshändelse: 2:e personer. 50-årige husbonden Ol. Östergren Hallinge i Gröttlingbo och hans 27-åriga dotter Olivia, hade öfver sjö-isen begifvit sig hit åt Ronehamn i handels-ärender; men då de ej voro återkomna till sitt hem Lördags e. m., utsändes bud att efterhöra dem, och de påträffades stående döde bredvid hvarandra i en vak, SV. från Sigdesholme. De förolyckades qvarlefvande maka och moder förlorade för 4 år sedan en son på sjön, och befinna sig i bedröflig ekonomisk ställning. — Oaktadt fleres varning begåfvo sig den 3 d:s 2:ne sjömän, Medin och Lindqvist, tillhöriga här å Lerhål (yttre redden) liggande skonerten Tritons besättning, härifrån hamnen, för att på den redan alltför skrala isen gå ut till nämnde fartyg; då de hunnit ungefär 3 mil från hamnen, märkte ett par å skonerten Maria Carolina arbetande timmermän med förskräckelse, att de nämnde sjömännen med ens försvuno. Att nu i hast få en båt, var ingen lätt sak, helst ingen sådan här på lång tid kunnat begagnas, emedan hamnen varit islagd, och alla båtar nu lågo uppdragna och stjelpta på land; att likväl få en sådan ut, och att dels genom at släpa den med sig på den dåliga isen dels genom att ro i vakar, och att med manlig ihärdighe öfvervinna alla hinder, som mötte, lyckades dock, på otroligt kort tid, för några raska, vid olyckstillfälle lyckligtvis nere å hamnen närvarande män, blanc hvilka må nämnas: Kaptenen å norska Jakten Lydiana, H. Westen, Kustroddaren N. P. Söderman hamnens lotsar, m. fl. — och deras raskhet belönader med glädjen att finna de nödställda ännu vid lif och fasthängande vid hvar sitt isstycke, der de reda uthärdat nära nog en timmas tid. Sedan de båd: blifvit förda till land, skyndade en hvar att met välvilja räcka behöflig hjelp åt de nära nog stelfrusn. och utmattade sjömännen, som efter zindamålsenli vård redan i dag f. m. voro fullkomligen raska, 8. att de vid middagstiden afseglat med fartyget, son de tillhörde. 3 ——