Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1856, sida 2

höfdingar i afseende på Privatbanker, — i thy, att måhända ingen Landshöfding förstår att granska så stora räkenskaper, hvartill höfves en fullkomnad bokhållerikunskap, som hvarken kires vid våra lärosäten, eller hörer till de examina, som förelägges den, som vill blifva tjensteman. Item, vet hvar och en i räkenskapers förande invigd person, huru lätt det är att uppsätta vidt omfattande räkenskaper så, att de skola visa ett ljust resultat. Vare detta nog sagdt för att visa ofullständigheten i den kontroll, som är medgifven ett statsombud, som man visar till dörren vid besluts affattande, alldeles så som vår grundlag förfarer med Regeringens ombud, när de någon gång tillåtas inträda uti ett utskott. Organisationen af den föreslagna banken bör derföre så ställas, att den förekommer alla afvikelser, och om sådane ändock visa sig, att man kan lagligen straffa den felande, utan att förstöra en inrättning, som eger alla landets penninge-intressen i sin vård. 2:o. Af dessa skäl borde Handelsbanken förenas med Riksbanken och Riksgäldskontoret, hvilkas möjliga behof af statslån derigenom kunde lätt fyllas. Uti styrelsen borde då intagas ett antal, af aktieegare, valde ombud. 3:o. Staten bör åtminstone för 3:del, deltaga som aktieegare, och handelsbanken krediteras hos riksbanken, så ofta behof göres, emot lämplig nedsatt ränta. Då är det endast vid få tillfällen Ilandelsbanken är i behof af utgifvandet utaf egna kurserande förbindelser, och det finnes då endast ett mynt, och ett slags sedlar i landet. Det vill med andra ord säga, att det i Sverige endast finnes en enda Lånebank, åt hvilken man gifver så många Filialkontor behöfligt är, men alla organiserade på lika fasta grunder som hufvudbanken. Och här föres man till möjligheten af att försona privatbanksintressena med den nya föreslagna banken, och af na motståndet af ett intresse som blifvit onekligt under en ofullständig lagstiftning, som bordt draga ända till 18 27 af insatte medel. På så sätt omfattad är en Rikets Handelsbank lika storartad som nyttig, och ingenting att dervid befara. 4:o. Statens ombud, utnämnde af regeringen, borde utgöras af en ordförande, en juridisk ombudsman med säte och stämma, protokollister vid hvarje bankens hufvudafdelning, samt kamrerare och sekreterare. Riksbankens direktion borde till Handelsbankens invälja 3 ledamöter hvardera, samt ytterligare 6 af aktieegare valde ledamöter. Härvid bör serskildt iakttagas, att valen vid statens båda läneverk icke kunna ske ståndvis, helst man bör afse att till detta angelägna verk välja dem man anser ega största vana och skicklighet till behandlingen af så vidt omfattande penningerörelse. 5:o. Om nu all utbetalning å handelsbankens sida sker genom invisning uppå riksbanken, enligt der erhållen kredit, äfvensom all till handelsbanken ingående inbetalning, genast i riksbanken insättes, — torde hvar och en finna att några kassaförluster icke kunna förekomma, och att en bankens kassör endast behöfver handhafva mindre summor för sjelfva inrättningens behofver. Jag har här sökt utkasta de grunder, på hvilka jag med full öfvertygelse helsar och prisar den sombringat denna vigtiga fråga å bane. Det skulle vara mig kärt att se denna min framställning belysas af pressen, och om så ske kan, med goda skäl vederläggas. Jag har ej den egenkärlek, som ensam tror sig hafva rätt, men är nöjd om man gör rättvisa åt mitt goda uppsåt. Vid närmare öfvervägande, skulle iag likväl tro, att man kan åt samteliga akticegare öfverlemna valet af ordförande, men kan ej gilla, att han lönas så högt som förslaget åsyftar, utan må han nöja sig med dubbelt emot de privates valde medlemmar. Mången vill ana, att ofvanstående förstag, såsom ensam styrande banken, riksgäldskontoret, möta hinder. Det skulle innerligen bedröfva oss, och till råga bevisa, att ständer icke alltid hatva riktig insigt om rikets och bankens bästa. I sådant fall gifves ingen annan väg, än vägra den nya kreditanstaltens tillvaro och låta riksbanken blifva under förbättrade garantier delegare uti alla privatbanker, — hvilket likväl bildar mycket mindre statsnytta än hvad vi ofvan föreslagit. c. a. b. MWAQAQAAA — —