Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1856, sida 2

—— ? ? ? 2 ? 2 O— — Mmmm VV — lade det för någon .. Jag gick med obetäckt hufvud vid hafsstranden .. vid middagstiden .. Att gå med plottadt hufvud är en vana, som jag fått från Versailles; vi brukade det, då vi åtföljde konungen från Trianon till slottet ... — Den händelsen har ni ej berättat för mig, sade Aurore förtjust öfver grefvens sinnesnärvaro. — Sannt, madame, jag har glömt det .. säsnart jag kände smärta i hjernan, skyndade jag genast ned till mynningen af den lilla bäcken och lyckades genom ett fotbad förjaga det onda. Paul sökte samla sina tankar. — Ja, stammade han, — jag tyckte nyss, att min hjerna brann, att mitt hufvud ville sprängas... — Det är solskenets och värmans skull, inföll Raymond, under det han på Pauls panna lade stora, i vatten doppade latanierklad. — Men, sade Paul, — det tyckes mig .. ja . det är såsom efter en dröm .. jag tycker att jag har talat att jag berättat något. — Ja, svarade Raymond, — ni yttrade några ord utan sammanhang. Ni talade om Vandrusen . . . frägade efter honom. Ilan gick bort till arbetarne ... Vandrusen är en förträfflig karl. — Då måtte jag förblanda dethär med en dröur som jag hade förliden natt, sade Peul och förde handen till pannan.