Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1856, sida 2

Teater. Den förflutna veckans repertoar är anmärkningsvärd derför att en större och värdefull pjes gått öfver scenen, nemligen Schillers ryktbara sorgespel Kabal och Kärlek. I en tid, då en uppsjö af franska komedier, lokaliserade tyska och danska lustspel och bagateller af inhemsk tillverkning så godt som utträngt andra alster af den dramatiska konsten, är det välkommet att någon gång upplifvas med prestationer af mer gedigen natur. Orsaken, hvarför detta sker så sällan som nu är fallet, torde till en del ligga deruti, att våra bättre resande skådespelare-sällskaper vilja undvika hvad de anse öfverstiga sina krafter; men då deras inskränkta tillgångar likväl nödga dem att splittra sina studier åt olika riktningar af sin konst, och komedien i samma grad fordrar naturanlag och studium, som dramat och tragedien, borde det ej vara omöjligt att åt de sednare inrymma en något större del af repertoaren, än nu vanligen är händelsen. Våra kringresande skådespelaresällskaper böra ej ställas på samma linie med utlandets, exempelvis Tysklands, der de flesta städer af någon betydenhet hafva teaterpersonal med fast anställning, och hvarje dramatisk förmåga, som höjer sig öfver medelmåttan, således har utsigt att undslippa det nomadiserande lifvet. I Sverige är det tillsvidare endast i hufvudstaden, hvarest ett skådespelaresällskap med fast engagement underhålles, man påträffar derför rätt ofta bland våra resande sällskaper sujetter af goda anlag, snm höjt sig till konstnärlig stånåpunkt; ja, medan den kungliga scenen synes öfvergkridit sin blomstringstid och alltmer luta till förfall, märkes på landsortsteatrarne ett framåtskridande, som utan tvifvel skulle ske ännu raskare, om det från allmänhetens sida gjordes något mer för den sceniska konsten och dem, som egnat sig åt densamma. Att denna konst både i och för sig, och såsom bildningsmedel, allt högre börjar uppskattas, bevisas af de omkostnader, flera af våra föga folkrika städer underkastat sig, för att bygga värdiga tempel åt Thalia. Sorgespelet Kabal och Kärlek författades år 1784, då Schiller var 25 år gammal. Det tillhör samma period af hans författarskap, som hans sorgspel Die Räuber och röjer, såsom detta, ungdomlig eld och en otämjd kraft, som ej frågar efter de reglor, hvarmed lagstiftare i estetiken vilja kringgärda konsten. Det dramatiska elementet i Kabal och Kärlek är den i naturen berättigade passionens kamp med konventionella samhällsformer och häfdvunna fördomar, och denna strid, i hvilken pligt och lidelse, dygd och last, uppträda mot hvarandra, och de ädlaste instinkter, naturen nedlagt i menniskans barm, sättas i verksamhet och medverka till den tragiska