Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1856, sida 2

ligt 84:de paragraten 1 författningen age myndigheterna rätt att häkta honom. (Det äberopade stället i 84:de paragrafen har följande lydelse: Ingen medlem af någondera kammaren kan utan dess samtycke så länge riksmötet varar ställas till åtal eller häktas för en i lagen med straff belagd handling, undantagandes när han ertappas på bar gerning eller gripes under loppet af den der på följande dagen.) Den ädle (!!!) Hans v. Rochow hade sjelf öfverlemnat sig i rättvisans händer och man kunde blott beklaga att denna dag icke se honom närvarande i huset. Grefve Edward till Holberg anmärkte med afseende på detta meddelande: Straxt efter att denna olyckliga händelse blifvit bekant, hade han och hans vänner gjort sig underrättade om huru saken förhöll sig. De hörde att v. Rochow anmält sig hos kommendantsembetet och senare blef dem meddeladt, att han bort emot aftonen häktats af en polistjensteman, hvilken vid tillfället just icke betett sig så passande. Han hade derför föresatt sig att med stöd af 84:de paragrafen i författningen väcka motion om hrå v. Rochows frigifvande, men hade kort före sessionens början fått höra att han redan utsläppts ur polishäktet och öfverantvardats åt militärauktoriteterna. Han trodde sig böra kunna antaga att han af dessa myndigheter behandlades så, som han hade rätt att fordra. Blifver icke detta fallet, förbehöll han sig och många af sina vänner att väcka de motioner, hvartill omständigheterne kunde föranleda. ofvanstående anföranden torde tillfyllest bevisa af hvilken anda herrehusets värda medlemmar regeras. FRANKRIKE. En korrespondens till IIndep. belge, daterad Paris den 10 Mars, innehåller följande: Jag tror mig veta, att konferenserna fortskrida på ett så tillfredsställande sätt, att man inom ganska kort tid hoppas komma till en fullständig uppgörelse. Ett ögonblick kunde man visserligen haft anledning tro att de underordnade frågorna skulle medtaga mycken tid, till följd af nödvändigheten att redigera vissa artiklar mycket bestämdt, för att framdeles undvika orätta tolkningar. Man har undanröjt denna svårighet derigenom att man gifvit hufvudpunkterna en generel uppställning, som dock noga bestämmer vissa punkter, obetaget för de särskilta kommissionerna att på ort och ställe reglera de omtvistade punkterna. Jag vill t. ex. anföra gränsutstakningen för Bessarabien. Edert ändamål, hafva de ryske gesandterne sagt, är ej att beröfva oss land; genom att aflägsna oss ifrån Donau, viljen J blott försäkra er om fri seglats på denna flod. Vi uppdraga här en provisorisk gränslinie. Då ingen riktigt känner terrängen, så kan man ej heller, äfven med kartan framför sig, bedöma noggrannheten af våra uppgifter. Låtom oss bestämma en generel gränslinie, som aflägsnar oss flera mil ifrån Donau; sedermera kan man nogare utstaka de gränsor, som kunna frigöra Sulinamynningarna. Detta har ock, enligt hvad man försäkrat mig, blifvit antaget. Sedan frågan blifvit bragt till denna ståndpunkt, kunde den ej gifva anledning till någon tvist. På samma sätt förhåller det sig med regleringen af Donufurstendömena. Man har öfverenskommit om en speciel reglering; men man har tillochmed gått så långt att det står öppet att ordna denna fråga framdeles. A propos konferenserna, vill jag anföra några ord, för hvilkas äkthet jag kan gå i borgen. De yttrades en af de sednaste aftnarne i Tuilerierna, och jag har hört dem af en man, som står alltför nära den som uttalat dem för att icke hafva återgifvit dem troget. Konferensdiplomaterne passerade en slags revy, och då turen kom till herr Walewsky, fördubblades åhörarens uppmärksamhet: Ja, sade kejsaren, i det han vände sig till kejsarinnan, Walewski motiverar på det fullkomligaste mitt förtroende. Jag gör honom så myeket heldre rättvisa, som jag icke alltid besparat honom vissa förebråelser. Hans uppdrag är ömtåligt, svårt. Granskningen af så allvarsamma frågor kräfver mycken skicklighet ock takt, en försonlighet, lika skiljd ifrån sträfhet som ifrån svaghet, och flera andra väsendtliga egenskaper, på hvilka han visat prof; jag är således mycket nöjd med honom. Ungefär sådana voro kejsarens ord. Det gläder mig att hafva kunnat meddela er dem, och detta, som ni lätt kan inse, af en slags national-fåfänga. Jag skulle hafva känt mig förödmjukad, om man kunnat säga, att Frankrike, ibland europeiska diplomatiens utvalde, ej sjelft ägde en värdig representant. ÖSTERRIKE. En tysk tidning, vvoss. Zeit., meddelar några nya detaljer rörande verkställandet af österrikiska konkordatet.