i Shakespeare kär. — Bland damerna har man, vf förklarliga skäl, mera sällan tillfälle, än för tio ill femton år sedan, att beundra fru Westerdahls vanliga naturanlag för scenen. Det är mamsell Jasobson och fru Hedin som numera hafva att utesluande uppbära hufvudrollerna för denna scen på runtimmerssidan. Jag inser hela vådan af att anmärka något emot lessa båda artister, dels derföre att de utan tvifvel göra sitt bästa, hvilket alltid förtjenar erkännande, dels också derföre, att de hafva icke få beundrare, som nu äro så vana vid deras manår, att det får gå och rälla såsom verkligt konstnärskap. Det oaktadt fordrar sanningen att våga derpå löst. Jag tillåter mig således taga dem hvar för sig i betraktande. Mamsell Jacobson är en blondine, liten och rund till vexten, hvars ansigtsbildning har något slags tycke af fru Jenny Lind Goldsehmidt, som hon äfven ofta miterar i sin toalett och uppläggningen af sin hårklädsel, m. m., äfvensom hon, om jag ej misstager mig, söker följa och efterbilda vissa af nämnda stora konstnärinnas gester. Dessa äro mjuka och ingalunda utan grace, och vanligen ligger någonting modest uti hennes väsende och uppträdande, hvilket om och stundom med en liten dragning åt pruderi, intager till hennes fördel. Men felet är, att de ifrågavarande gesterna, som äro tre eller fyra till antalet, och hvilka hon bragt till en viss virtuositetjemte två slags ögonkast, det ena uppåt, det andra åt sidan åtföljdt af en i sig sjelf icke obehaglig böjning med hufvudet och halsen, användas utan behörig urskiljning och blifvit så stereotypa, att de icke blott öfvergätt till manär, utan stundom förorsaka verklig onatur i spelet, om hvars rätta art och om den karakter, som skall utföras, hon också stundom misstager sig. Må det tillåtas mig närmare förklara detta genom ett exempel hemtadt ur hennes utförande af hufvudrollen i ett af de sednast gitna stycken Eneaskola för äkta män, öfversatt från en af Mollicres komedier. Det är en verkligt god pjes, med underhållande intrig och dvick dialog, såsom man kan vänta af författarens namn, och öfversättningen, gjord på vers likasom originalet, af en härvarande civil embetsman, hr Blachet, är mästerlig, och äger genom mängden af väl använda ordlekar och andra finesser samma intresse äfven för den Svenske läsaren eller åhöraren, som en väl skrifven originalpjes (i förbigående må anmärkas, såsom ett prof på härvarande teaterkritikens ståndpunkt, att ingen recensent serskilt framhållit denna omständighet, mig veterligen, ehuru den lifligt senterats af publiken). (Forts.)