KoFrespondens. (Forts. fr. n:o 65.) Jag skall nu taga mig friheten, om det icke ledsnar ut tit., att återkomma till mina tankar om den kungliga theatern och dess förvaltning i ästetiskt hänseende, hvarmed jag råkar att vara något förtroligare hemmastadd, än på politikens fält; ty tiden är inne att fästa uppmärksamheten derpå nu, då ett slags reorganisation säges förestå. Härvid vill jag ej uppehålla mig vid den ekonomiska förvaltningen och hvad som kan hafva orsakat theaterkassans betydliga deficit vidare, än att anmärka, att då det är en känd och bevisad sak, att ett ökadt välstånd just under de fyra sista åren tillåtit allmänheten att bestå långt mera på nöjen än tillförene; då tvenne andra theatrar burit sig väl och då äfven den kungliga theatern i medeltal haft större recetter än tillförene, samt publiken visat sig till den grad välvillig, att gamla återupptagna pjeser, hvaraf några ansetts utspelta, ändock gifvit åt